Att ta tjuren i hornen, är ett uttryck för något som måste göras trots att det kan vara besvärligt. Jag skulle vilja använda det uttrycket och säga att det är nödvändigt att ta villolärare i hornen och den här bloggposten blir på det temat.
Jag har förstått att en del undrar vad jag håller på med när jag senaste tiden tillåtit Jesusförnekare från MFS (och personer med liknande åsikter) skriva i Samtalsforumet och på Bloggen. Är jag kanske på väg att själv dras in i deras läror? Nej, bort det! Och må Guds nåd och kärlek bevara mig.
Jag skulle tro att jag tillhör gruppen som är allra mest nitisk i att försvara den kristna tron gentemot de villoläror som kommer från Messianska Föreningen Shalom MFS, och då i synnerhet när det gäller deras förnekande av att Jesus är Gud.
Varför då släppa in dessa förnekare att sprida sina villoläror? frågar somliga. Och frågan är berättigad, absolut. Men jag tänker att den tro, lära och bekännelse som kristenheten burit med sig allt sedan Bibelns och apostlarnas tid är något vi inte behöver skämmas för, utan tvärtom med tacksamhet och glädje bekänna oss till. Vi har ingen andledning att tvivla på Bibelns ord och det är en biblisk uppmaning att vi ska kunna ge skäl för den tro vi har. Det vi är rotade i när vi bekänner oss till Bibelns ord och dess vittnesbörd om Jesus som sann Gud, är både intellektuellt och andligt hållbart.
Därför är min förhoppning att debatten med dessa villolärare dels hjälper oss själva som frälsta/kristna att fördjupa oss i vad vi faktiskt tror på och dels att vi även rent intellektuellt tänker igenom hur vi i samtalet med människor vittnar om vår tro med tydliga bibelhänvisningar.
Dessutom hoppas jag att en sådan debatt kan få någon som fastnat i MFS hjärntvättande att möjligen vakna. Men inte minst att hjälpa de som brottas med dessa frågor och som kan vara potentiella offer för MFS läror.
Jag är inte ängslig utan jag tycker att debattörer här i forumet och bloggen, inga namn nämnda, gör ett bra jobb i att bemöta sådana som Stenberg och signaturen SÅ.
Jud 1:3 ”Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.”
Berndt