Uppdaterat den 22 april 2017

 

>>Ulf Ekmans enkla vittnesbörd

 

 

Uppdaterat den 4 april 2017

 

>>En mors bön – en mäktig kraft

 

 

Uppdaterat den 22 oktober 2016

 

>>Några tankar om det personliga vittnesbördet

 

XXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 16 augusti 2016

 

Vackert vittnesbörd av Désirée Kjellin om att finna vila och rekreation genom >>Att dela livet

 

 

Uppdaterat den 13 augusti 2016

 

Kid Kumlins vittnesbörd om

sitt möte med Gud >>HÄR

 

 

 

Uppdaterat den 11 augusti 2016

 

 

"Broder Rachid är imamsonen som blev kristen och i dag når miljontals människor i arabvärlden. Trots att han lever under ständiga dödshot fortsätter han att sända ut sina program som jämför islam och kristendom. – All frihet har ett pris. Jesus betalade också ett högt pris för vår frihet..." Läs resten >>HÄR

 

Uppdaterat den 4 augusti 2016

Nu kommer det ännu fler intressanta och mycket

glädjande nyheter från muslimvärlden. Den kristna

kyrkan växer som aldrig förr >>HÄR

 

Uppdaterat den 27 juli 2016

 

Väckelse i muslimvärlden

 

Islam faith collapsing? Muslims find Jesus Christ during middle east crisis:
https://youtu.be/P8WrLrrNCjQ

 

Thousands of muslims see Jesus in dreams and visions:
https://youtu.be/fDAICrsmTpA

 

I det andra stycket under själva videon, så berättar en missionär inom YWAM (Youth with a mission, UMU eller ungdom med uppgift på svenska), om en ISIS jihadist som dödat många kristna och hur denne berättat om hur han njöt av att döda dem. Det berättas också om dennes möte med Jesus i drömmar och hur Jesus säger till honom i en dröm "you are killing my people", och senare kallar Jesus på denne man att följa Honom och bli Hans lärjunge. "Han kanske blir som Paulus i Bibeln som förföljde kristna och han vände om från denna förföljelse av den tidiga kyrkan och blev aposteln Paulus som (sen) ledde kyrkan", säger mannen från YWAM som berättar om detta.

 

 

Uppdaterat den 4 juli 2016

 

>>"Jag sökte Allah men fann Jesus"

 

 

Uppdaterat den 21 oktober 2015

Vittnesbörd från Carin C.

I dag hände det. En 91 årig varmt kristen kvinna låg och vilade sig i eftermiddags. Plötsligt hör hon en kraftig smäll och tänker: " Är det brevbäraren som kommer så sent eller vad är det som hänt?" Hon reser sig för att se vad det var, men blev chockad när hon hör hur sången " I den sena midnatts-timman står Han spanande mot jord ......." ljuder från hennes cd spelare. Hon var ensam hemma. Ingen hade satt på cd. En mycket märklig förklaring kom. Cd spelaren stod på en pall nedanför köksbänken. På köksbänken låg hennes almanacka och av en oförklarlig anledning hade den ramlat ner och kommit på knappen till cd spelaren och just den sången ljöd i hennes hem. Det var som en hälsning från Himlen om att Jesu återkomst är mycket nära .

VAKA, BED, VAR REDO! JESUS KOMMER SNART! 

Gud välsigne Dig!

 

Carin C.

 

Uppdaterat den 20 juli 2015

Jan Johansson undervisar:

  >>"Skulden och skammen." 



Uppdaterat den 20 maj 2015

 

Lyssna till Christer Åbergs starka vittnesbörd >>HÄR

 

 

Uppdaterat den 23 april 2015

 

Jan Johansson, Domsjö, undervisar om: 

 

Herren är den gode domaren >>HÄR

Uppdaterat den 12 september 2014

 

Lyssna till ett vittnesbörd av Joni Eareckson Tada där hon bland annat berättar om ett besök på ett av Kathryn Kuhlmans möten >>HÄR

 

 

Uppdaterat den 1 september 2014

 

Starkt vittnesbörd om befrielse från “karismatiskt kaos och främmande eldar.” >>HÄR


Uppdaterat den 17 februari 2014

 

 

Charlene Cothrans starka vittnesbörd: >>HÄR

 

 

 

Uppdaterat den 17 februari 2014

Ett vittnesbörd saxat från denna hemsidas >>Samtalsforum:

 

2014-02-16 23:44:20 - Bara en mor

PÅ 90-talet var vi en stor familj med många barn. Alla var troende och döpta. Vi hade en gemensam barnatro, och samlades ofta för bibelläsning och bön.Men när tonårstiden kom började nya och förödande krafter påverka några av barnen.Vår enkla tro dög inte. Det skulle hända häftiga saker. Magic,tecken och under. Dom hade kommit i kontakt med människor som lärt känna Torontorörelsen och även Livets ordsanhängare. Resultatet blev förödande för familjen. Vi föräldrar ville inte hänga med,varför de som var påverkade inte klarade av att umgås med oss. Splittringen var total och vi sörjde och mådde fruktansvärt illa.Efter ca 10 år rasade alltsammans och ledaren försvann.De som hade blivit utlovade så mycket "välsignelser" i form av tjänster utöver det vanliga, pengar, arbeten och rikedomar av alla slag, stod nu där med ekenomisk och psykisk kollaps. Bara dom offrade och arbetade på ledarens projekt, skulle lönen komma framöver. Ett av barnen hamnade på psyket, varifrån det tog åratal att bygga upp sitt liv igen.Många förlorade år fanns nu bakom, då man kunnat skaffa sej utbildning och levt ett normalt liv med Jesus i vardagen. Idag har alla barnen återvänt till det enkla Jesuslivet. Jag skulle önska att fler människor, särskilt ungdomar,som vill synas och gärna bli något stort, lyssnade på oss som vet faran av att bli påverkad av alla villfarelser och falska utfästelser som finns omkring oss i dag. Jesus kommer snart och hämtar sin brud. Måtte vi vara redo och vakna så vi får följa med Honom.

 

 

Uppdaterat den 23 januari 2014

 

 

Ett vittnesbörd om dopets betydelse
 
För ca 20 år sedan hade jag det jobbigt med en kollega på min
arbetsplats. Efter ett par år fick jag ett annat arbete och slapp hennes fysiska närvaro men det knepiga är ändå, att hennes negativa attityd mot mig har förföljt mig i alla dessa år.  Så fort hennes namn kom i mina tankar fick jag känslor av hat, hämnd och bitterhet. Jag vet att detta är fel och har bett Gud om hjälp på olika sätt. Vi vet ju att våra tankar och känslor är lika verkliga inför Gud som våra ord och handlingar. Jag kände mig dömd, därför att jag av hjärtat inte kunde förlåta henne.

 

Har hundratals gånger bekänt min synd inför Gud och bett honom om förlåtelse, ropat på Jesu blod men hatets hullingar satt hela tiden kvar i hjärtat. Det var som om själafienden hade målat in mig in ett hörn.

 

Till slut blev jag härom veckan så desperat, att jag ropade till Gud om att bli fri och bad enträget om att han skulle visa mig vad jag skulle göra. Dagen därpå hörde jag den stilla tysta rösten inom mig (ja, det går alldeles utmärkt att lyssna till en tyst röst!!) säga: -DOPET!

 

I ett nu blev jag löst från hatat till denna person och för första
gången i mitt kristna liv, fick mitt dop till Kristus en positiv
praktisk konsekvens i mitt liv. Jag kan inte förklara det men Gud talade om för mig, att jag skulle sätta tro till mitt dop och det HAN gjorde då. Bojorna brast och fången blev fri!!   Det är så stort och förunderligt!!
Jag är helt övertygad om, att den dopväckelse vi är inne i,  kan också ta sig uttryck på detta sätt.
 
 

 

En kristinna
 
 

 

Uppdaterat den 20 januari 2014

 

Våldtagen kvinna berättar varför abort var otänkbart >>HÄR

 

Uppdaterat den 22 september 2013

 

 

Fri från Arkens bibelskola!

Läs vittnesbördet >>HÄR

 

 

 

 

 

Uppdaterat den 4 augusti 2013

 

En Muslim ropar på Jesus. Läs det starka vittnesbördet >>HÄR

 

 

 

 

Uppdaterat den 15 juli 2013

Lägger här ut ett vittnesbörd som sänts in till Samtalsforumet. Ett vittnesbörd om hur tron och övertygelsen om att Jesus ÄR Gud kom med glädje och befrielse:

 

2013-07-15 00:24:35 - Britt

För några år sedan så var det mycket diskussioner om att "Jesus var Gud"

Själv trodde jag inte detta utan bara att Han var Guds son men efter att jag läst och läst alla dessa "förmaningar" om och om igen..På nåt sätt så kände jag en sån kärlek i alla inlägg som ville övertyga om det rätta.

Plötsligt när jag satt vid datorn så öppnades mina ögon och jag såg så klart.

Det var som om himmelen kom ner och en stor glädje fyllde mig "EN SÅN STORHET ATT JESUS VAR GUD"!!

Jag är så "tacksam" idag för alla dessa syskon som inte gav sig! (Jag var inte själv med i diskussionen) utan jag bara läste.

Under kan ske även idag!

Guds Frid! /britt!

 

 

 

Uppdaterat den 12 maj 2013

 

Vilket enastående starkt vittnesbörd

från Cleveland: >>HÄR

 

 

Uppdaterat den 19 november 2012

 

Vittnesbörd från en f d Christian Science-medlem:>>HÄR

 

 

 

 

Uppdaterat den 29 september

 

 

En Tacksägelse

 

En dag i augusti ringde telefonen och jag svarade, en man talade engelska med indisk brytning vill hjälpa mig med min dator. Han sade att jag skulle sätta på datorn och det gjorde jag, och gick in på en sida som han sade jag skulle göra. Det tog lite tid, under tiden pratade han med mig medan datorn var på, sedan ville han sälja virusprogrammet och jag ville inte köpa det utan jag sade att han skulle ringa senare. Han sa tydligt att jag inte skulle stänga av datorn sedan upptäckte jag att han gick in på en sida där jag har mina bankuppgifter och ändra koden... Då vaknade jag till och sprang ut och berätta för min man.. Vi spärrade alla kort i familjen pga alla använde datorn till att betala räkningar osv. Så jag blev inte av med några pengar här Tack gode Gud, Tackade Jesus för hans beskydd.

 


Men nu hände det igen den här gången på bankomaten, Någon hade gjort en skimning av mitt kort när jag skulle ta ut pengar från bankomaten utan att jag märkte något. Imorse när jag skulle tanka stod medges ej. PÅ eftermiddag när jag skulle betala med kortet stod medges ej igen i flera försök. Då fick jag panik jag ringde banken och då sade de att någon hade försök att ta ut en stor summa på mitt kort från Västindien men banken misstänkte att det var skumt och spärrade mitt kort.

Faktum är att på kortet fanns mycket pengar det är lån som jag har tagit för att bygga ut och även hela min månadslön... Visst har jag Guds nåd.
Jag tackade Gud för hans beskydd även här... för jag tror att det hade kunnat slutat illa.

Han är med oss när det väl gäller, jag har gått och tänkt länge på hur han ser på mig och min familj då vi inte går till kyrkan.. Jag har ofta dåligt samvete för det, men här ser jag att han är med oss och har sin hand över oss.

Gud välsignar er

Marie

 

Uppdaterat den 3 september

 

Ett tilltal från Herren om december 2012

 

När jag nu ikväll gick in fick jag se den här fliken om >>2012. Jag blev då påmind om att jag upplevde att jag fick ett tilltal tidigt i våras om dec. 2012. Tilltalet var kort och enkelt : "12 12. Läs >>Upp. 12:12". Jag hade ingen aning om vad det stod exakt där, så det var med spänning jag dök ner i Bibeln direkt. Så fort jag fick budskapet, "visste" jag att det betydde dec. 2012.

 

Jag ville bara dela detta  innan december kommer. Händer inget så var det väl inget budskap från Herren, men om något drar igång då,så känns det mer trovärdigt för andra, tror jag, om jag har delat detta med någon iförväg. Någon som inte alls känner mig.

Ja, detta kanske blev lite rörigt, men hoppas ni förstår vad jag menar.   

 

 

En syster

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Ett vittnesbörd från en broder som vill vara anonym för att inte lämna ut det sammanhang

han skriver om:

 

 

 

Vår församlingspastor hade för en tid sedan en serie om Tidens Tecken&Jesu Återkomst. Den skulle pågå ett par månader sa han. Men redan efter några få söndagar fick han avbryta. Många bojkottade sammankomsterna och andra klagade på honom. Han insåg att församlingen inte alls var intresserade av ämnet med undantag av några äldre damer. Pastorn är ny och kom från en församling där det ofta predikades om detta. Nu blev det en "kulturkrock" och jag ser sorgen i hans ögon över att församlingen inte är öppna för denna lära om Jesu tillkommelse som han brinner  för.

 

Han började första studiet med att säga att det ska komma en Antikrist som ska bli en politisk ledare för hela världen. Redan då märkte jag hur många skruvade på sig och jag tänkte i mitt stilla sinne att detta kommer aldrig gå. Det gjorde det inte heller utan han fick som sagt avbryta den predikoserie han planerat.

 

Så här efteråt har jag tänkt på att det kommer bli otroligt svårt i många församlingar den dag Antikrist kommer uppenbara sig i denna värld. De pastorer och kristna som förstår att det är Antikrist kommer möta stort motstånd och många kristna kommer inte alls förstå att denne politiker som verkar så skicklig och sympatisk skulle kunna vara ond. Därför kommer det bli en totalkonfrontation i många församlingar mellan de som förstår och de som tycker att det bara är struntprat. Det blev belyst liksom i en blixtbelysning för mig efter det som hände med min pastors avbrutna predikoserie. När det blir allvar kommer den splittring som redan nu finns bli tydlig och verklig. Antikrist kommer bli den som mer än någon annan kommer splittra de kristna. Men hur konstigt det än må låta i dina öron så kommer det bli en hälsosam splittring för den handlar om att Bruden gör sig i ordning för Brudgumen Jesus.

 

 

 

En broder som varit frälst sedan 1978

 

 

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 6 juni

 


 

Det finns inga begränsningar hos Jesus

 

 

 

Jesus skuldbelägger ingen, men människor skuldbelägger varandra av olika anledningar. Det kan vara avundsjuka, maktbegär, fiendskap, själviskhet, elakhet, stridslystnad, häftighet, vrede m.m.

 

För ett bra tag sedan började Jesus tala till mig en natt. Han började med allt det Han gjorde på Golgata. I sin Kärlek tog Han alla mina misslyckanden, fel och brister både medvetna och omedvetna i förfluten tid, i nutid och under kommande dagar. Han sargades och plågades för alla mina synder och andras synder.

 

För ett antal år sedan kom en kristen pastor med kränkande ord och slog och tillintetgjorde mig i djupet av min själ och som nästan hade en njutning av att få plåga mig. Han hoppade och skrek med händerna i luften och ögon som sprutade av ilska. När jag gick ut till bilen efter detta talade Herren starkt till mig och sa: ”Nu har du fått lida för Mitt namns skull.

 

En annan person, pastorsutbildad, skrev ett mail där det bl.a. stod att jag använder Guds gåvor i satans tjänst för att förgöra församlingen och om jag inte gottgjorde allt, så hade jag ingen del i Guds rike. Det skrevs mycket mer i samme ande. Jag blev verkligen andligen våldtagen.

 

Det var fruktansvärt. Herren visade mig tydligt att det inte var ett tilltal från Gud. Min man och jag gick emot detta i Jesu namn och bad att det skulle vända tillbaka till den som hade skickat iväg det. Herren hörde vår bön. Vi lämnade naturligtvis församlingen skriftligen med omedelbar verkan och samtidigt med ett förlåt för alla fel jag hade gjort. Tyvärr har påhoppen fortsatt. Jag hoppades på försoning. Tyvärr blev det tvärtom.

 

Men det har varit en oerhörd svår tid. Jag kontaktade bl.a. en läkare och flera andra andefyllda personer som fick läsa och ta del av allt. Reaktionen var tydlig: - Hur kan en f.d. pastor skriva så horribelt och hemskt till en medlem som satsat massor av år av kärlek, tid och kraft och ekonomiskt stöd. Min man och jag älskade församlingen och hade nöd för den.

 

Efter ett bra tag visade Herren mig vikten av att förlåta dem. Det var svårt i början. Jag hade fått så djupa sår. Vilken skuld jag själv hade har jag inte fått klart för mig. Möjligen  hade missförstånd uppstått. Jag älskade Jesus av hela mitt hjärta och ville gå Guds väg, lyssna in ordet och praktisera det.  Då visade Herren mig att Han hade ställt sig emellan mig och plågoandarna för att ge mig det skydd jag behövde av honom.

 

Jesus ord på korset: ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör.” De orden stavade jag på under en lång period. Jag hade ingen rätt att skuldbelägga någon för Jesus skuldbelägger ingen.  Han betalade skulden genom sitt blod på korset en gång för alla och friköpte oss från all förbannelse. ”Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Det finns ingen fördömelse för dem som tillhör Kristus Jesus. I Rom. 8 kan du läsa om den andliga frihet vi har i Kristus. Halleluja! Jesus Kristus besegrade djävulens makt.

 

Alla löften i GT pekade mot en fullbordan. Endast den som var syndfri kunde besegra den onde. Jesus var fullkomligt ren och fri från födelsen eftersom Han blev till av den Helige Ande och sänd av Gud Fader till en syndfull värld.

 

I Jes. 53 läser vi: ”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt tuktad av Gud och pinad. Ja, Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår blir vi helade.” Det är löften som gäller för oss alla här och just nu. Det är levande ord vi får repetera gång på gång.

 

Det vi har fått av Herren ska vi dela med oss till andra. I Matt. 28 står det:” Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Han gav m.a.o. sina lärjungar (du och jag) auktoritet och delegerad makt att utföra Hans gärningar av Honom.

 

När Jesus frestades av djävulen i öknen så använde Han orden: - ”Det står skrivet” tre gånger i Matt. 4. Det är viktigt att vi tar till oss Guds ord och använda dem och leva därefter. Guds ord är levande och kraftigt. Alla löften har fått ja och amen och gäller just idag för oss alla. De påverkar både ande, själ och kropp. Jesus hänvisade gång på gång vad som var förutsagt om honom. Jesus är densamme från nu och till evig tid.

 

Syndernas förlåtelse utan fördömande ger Jesus fritt och för intet. Om kvinnan som skulle stenas säger Han: ”Den som är utan synd kaste den första stenen.” Ingen vågade kasta någon sten, ingen var utan synd. Så säger Jesus de förlösande orden: ”Inte heller jag dömer dig. Du är fri!”

 

Jesus skuldbelägger ingen. Det finns många exempel i bibeln då Jesus mötte människor som på en gång blev befriade och upprättade utan ett ord av fördömande. När Jesus mötte Sackeus sa han bara: ”Idag ska jag gästa ditt Hus.” Att skuldbelägga någon är att döma.

 

Sandlådan

När Herren talade till mig visade Han mig en stor sandlåda. I den satt många barn. De byggde sandslott, hus och andra byggnader. Gång på gång störde de och slog varandra när viljorna gick isär. Det är din skuld att mitt slott rasade. Ingen av dem verkade vara sams. Alla lade skulden på varandra.

 

Så visade Herren mig olika kyrkor och församlingar. Så här ser det ut i kristenheten idag.  Det här är ditt fel och det här har du ställt till med. Och så har man fryst ut en medlem, eller kanske sagt: - Nu är du utanför allt beskydd . 

Sandlådekristendom förekommer mer eller mindre överallt. Vår Herre och Mästare är bedrövad. Människor har inte förstått vad verklig kristendom är. Det är en kärleksrelation med Jesus Kristus det handlar om och inte om organisationer och kyrkobyggnader. Den Helige Ande är den hjälpare som Jesus sände till oss. Han skall påminna oss om allt vad Han har sagt i sitt ord. Och han vill få leda tankar ord och handlingar genom oss. Det finns kraft i Guds Ande för i vår egen styrka och kraft förmår vi ingenting. Vi syndar och gör fel, men över allt detta flödar förlåtelsen från Guds tron över våra liv. Vi har inte rätt att skuldbelägga någon. Men gör vi det sätter vi oss till domare. När vi ser andra människor göra fel och sarga och plåga varandra då får vi be: ”Fader förlåt dem för de har inte förstått vad Du har sagt i Ditt ord.” Vi får då påminna om vad Jesus fullbordade på Golgata. Vi har bara att ta emot den ofattbara gåvan av bara NÅD. Det är fullbordat och all skuld är betald från vårt tidigare liv, nu och för framtiden.

Jesus friköpte oss och gjorde oss fria. När vi tycker att allt är stängt får vi gå bönens väg och be Honom öppna våra ögon över den försoning vi har genom Jesus. Låt korsets budskap stå i centrum. Är Jesus för oss, vem kan då vara emot oss. Ingen!

Budskapet om att Jesus inte skuldbelägger någon borde stå på agendan varje dag i alla församlingar och kyrkor. När vi möter människor kan vi säga till dem: I Jesus har du fått syndernas förlåtelse och din syndaskuld är borta och du har bara att tacka och ta emot detta. Då blir du fri!! Resten gör Herren i ditt liv! Ja hur? Du börjar läsa bibeln gärna NT först och be att den Helige Ande öppnar dina ögon, så kommer du att förstå vad Herren säger till dig.

 

Detta borde ropas ut över hela vårt land!

 

L-L

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat det 23 juni

 


 

En märklig dröm om nattvarden

 

Jag drömde i natt att jag var med på en ekumenisk gudstjänst där man firade nattvard. Alla kom fram för att ta emot brödet och vinet som man brukar, även jag gick fram. Men när jag kom fram så sa pastorn, eller om det var en präst, att jag bara fick ta emot brödet men inte skulle få dricka ur vinbägaren. Nu kanske denna dröm hade att göra med något jag var med om för många år sedan då jag var med i en katolsk gudstjänst och tog nattvarden men bara fick ta emot brödet och bara prästen hade rätt att få dricka ur vinbägaren. Jag tänker att den upplevelsen kan finnas som orsak till den dröm jag nu många år senare hade. Men när jag vaknade kändes drömmen ändå på något sätt som en signal från himlen om att detta är nu på väg att hända i våra svenska kyrkor. Nattvarden är på väg att stjälas ifrån oss och det blir istället den katolska nattvarden som är något helt annat och inte det som Jesus menade när han bad oss att dela brödet och vinet till minne av honom tills han kommer tillbaka.

 

En enkel kristen

 

XXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 21 maj

 

 

Ett vittnesbörd

 

 

 

Det är inte så lätt att vara liten

 

En tid har det pågått en kamp i mitt inre. Tanken på de tider och stunder under mitt liv jag på ett eller annat sätt bara handlat fel, i min roll som ung förälder och i min roll som människa rent generellt. Våndan griper tag om mig likt en peang och har låst sig i ett hårt och fast läge.

Varför gör vi så mycket fel i våra liv? Varför har jag gjort så många felsteg och fattat så många felaktiga beslut i mitt liv? Under min förmiddagsfrukost, då jag är ledig från mitt arbete några dagar, kommer minnen rusande mot mig som ett snälltåg. Tårarna kommer obevekligt och det känns svårt att tackla alla minnen. I går suckade jag en mening till min Fader i Himlen, – Du har då verkligen lagt ett tungt kors på mina axlar! Men inser i samma sekund att det är jag själv som skapat korset. Varför? Du ser ju själv hur dåligt jag klarar av detta, säger jag till Honom. Tänk om jag åtminstone haft lite mer av den mognad jag har idag, när jag som ung bildade familj och barnen föddes. Varför hindrade du mig inte tidigare? Herre, du beredde för mig en underbar väg i livet och jag begrep inte det, utan blickade på annat som lockade. Tänk er själva; ni får en karta med allt utstakat och en kompass att ha som hjälp och ”guiden” säger, – följ den och allt kommer att bli bra tills ni når målet och det första ni gör är att ta en annan väg, för den ser bättre ut och har många roliga stopp på vägen och stigen är rak och jämn – tycks det.

 

Det är inte så lätt att vara liten, att vara människa. Trots en uppfostran med Jesus i centrum, gjorde jag mina val grundat på vad jag tyckte såg roligare ut. Tänkte inte ett spår på de långsiktiga konsekvenserna, utan tog dagen som den kom och handlade därefter. Undrar hur många som känner igen sig, när jag nu viker ut mitt inre i denna livsreflektion? Eller är jag relativt ensam om att fatta korkade beslut? Ja, kanske. Det känns så ibland. Den dagen Jesus sträckte ner sin hand och tog ett rejält nappatag i min nacke och skakade om mig, verkade det som om ”säkringarna i proppskåpet” rätade till sig. Uppvaknandet är överväldigande jobbigt, men till viss del befriande. Dock gör minnena sig påminda allt för ofta och sorgen verkar aldrig ge med sig. Gud förlåter oss våra misslyckanden, men kan vi förlåta oss själva. Ska vi ens tänka så? Hur ska jag kunna förlåta mig själv allt jag åsamkat mina nära och kära? Hur ska jag klara av att förlåta mig själv när jag mot bättre vetande valde en egen väg, när allt var utstakat i förväg av Herren. Det är högst naivt och barnsligt att tänka som jag gör ibland, men om jag bara hade fått en enda önskning som skulle gå i uppfyllelse, skulle jag utan att tveka välja tidpunkten jag slängde kartan och kompassen och gav mig ut på min egen väg. Börja om från början vid det vägskälet. Men jag vill minnas det jag lärt mig av mina misstag och har i mitt medvetande idag. Jag vill ha den mognaden och erfarenheten, så jag aldrig ens tänker tanken att hitta på något annat än att följa Guds karta, med alla dess utstakade delmål.

 

I min essä jag skrev förra veckan i litteraturhistoria, inför min examination, för jag en argumentation runt varför så många litterära författare genom århundraden ofta levt ett liv med umbäranden och vånda, ångest och en för tidig död. Essän fick rubriken, ”Umbäranden och lidande – en litterärt lyckad kombination”. För att lyckas göra något bra med våra liv, kanske det krävs att vi går igenom prövningar och umbäranden. För hur ska vi annars lära oss något? Jesus prövades och fick uppleva umbäranden här på jorden. Och enda sättet för mig att överleva är att leva med den tron – att Herren stakat ut mitt liv, oavsett vad som hänt genom mitt liv. Han vet att vi inte klarar av detta jordeliv som Jesus gjorde. Jesus blev frestad och förmådde att segra över synden. Ja, jag behöver inte ens orda om motsatsen till hur vi klarar av att leva våra liv.

 

Ibland kan tårarna bara komma, utan förvarning, under en helt vanlig dag. Å, vad jag önskar att jag gjort en del saker annorlunda. Varför gav jag inte mer tid åt mina barn när de var små. Varför hade jag så mycket ”spring i benen”. Varför kunde jag inte uppskatta det jag hade, i stället för att blicka mot det jag inte hade. Herren hade ju gett mig helt fantastiska förutsättningar. Men det är svårt att se träden för all skog, som bekant. Tänk vad grönt gräset ser ut att vara på andra sidan det där förbannade staketet. Man ska ju släppa det förgångna, men när det förgångna inte vill släppa oss, vad gör man då?

 

Om Gud har ett syfte med mitt liv, för att andra medmänniskor jag möter i min vardag kan få en tankenyckel, att tänka efter i sina egna liv, då fyller min smärta en mening. För det är ett kors att bära. Om man så bara lämnar den smala vägen för ett ögonblick, kan det ögonblicket förändra hela ens resterande liv. Jag ser varje dag i mitt arbete hur dessa ödesdigra ögonblick kan förändra en människas tillvaro för all framtid. Hur gick det för Adam och Eva när de såg hur god frukten såg ut att vara? Hur har det gått för dig som kanske läser detta? Hur gick det för mig och hur kommer det gå i framtiden?

 

Livet ser ut som de där enorma smågodisstånden man kan se i varje livsmedelsaffär. Denna myriad av färggrant godis som ser så lockande ut. Ibland när jag går förbi ett sådant stånd kan jag ofta notera någon liten kicka eller parvel som envist håller sig kvar där, medan deras mamma eller pappa ropar på dem att komma. De ropar och manar på dem att släppa den tomma påsen de håller i sin lilla hand, men de står envist kvar och stampar med foten eller till och med skriker sig blå och vägrar släppa taget. Det är alltid lika komiskt, eller ska jag skriva tragikomiskt, att uppleva dessa små déjà vu, för jag känner igen det så väl från när mina barn var små, men det finns också en djupare symbolik i detta exempel – det är inte så lätt att vara liten när det finns så mycket att välja mellan! Min son brukar skämtsamt säga när jag köpt hem smågodis till våra familjemiddagar; – varför tar du så mycket ”andrahandsval”? ingen äter ju det! Och jag svarar, – jag tycker ju om dem! och det handlar om ett högst trivialt och kanske lite komiskt exempel. När det gäller att välja vilken väg vi ska vandra i våra liv är det viktigt att vi väljer livet med Jesus Kristus och inte väljer något ”andrahandsval”, och det finns det ju gott om, för då riskerar vi att bli kvar i ”godisskålen” och bli osmakligt hårda.

 

Försök välja bort världens fallgropar om det går. Det är svårt och ingen klarar det fullt ut, men be Herren om hjälp. Många har fallit, jag var en av dem. De som ännu inte trillat dit på ett eller annat sätt, önskar jag funderar lite på vilka val som är värt mest. De som befinner sig i min egen generation kan nog känna igen sig, åtminstone en del, men de som ännu är unga och har livet framför sig; håll kvar er barnatro, hur barnslig den än uppfattas av en del andra att vara. Var rädd om era äktenskap och era familjer. Var rädd om barnen och ge dem vägledning med kärlek och med Kristi omtanke. Bli inte gripna av rådande trend, att välja enklast möjliga utväg, för medaljen har en baksida. Tro mig på min barnsligt skrivna berättelse direkt från hjärtat. Var i ständig bön och håll den dagliga kontakten med Jesus. Låt Honom bära dig på sina armar och lita på att när det ser som mest hopplöst ut, fyller det ett syfte och Herren har en lösning, men vill testa din uthållighet. Jag vet att det finns lika många infallsvinklar på människors syn om livet som det finns individer, men vissa saker i livet begriper inte vi människor oss på. Mitt hjärta gråter varje gång jag hör att någon separerat eller skilt sig, gjort abort eller valt en väg som rimmar dåligt med Herrens rekommendationer, för jag vet vilken sorg detta medför i förlängningen. Tidens anda och den massmediala indoktrineringen påverkar oss oerhört idag. Jag dömer ingen och vill absolut inte moralisera, för jag vet hur lätt det är att vara egoistisk och vilja tänka, kan själv, eller har tusen andra ”bra” argument för varför man valt att göra det man valt att göra och varför det blev som det blev, men jag vädjar ödmjukt till dem som läser; bortse från att detta är skrivet av en högst vanlig människa – ta till er budskapet på ett mycket djupare plan.

 

Till slut vill jag sammanfatta mitt vittnesbörd ur mitt liv på detta sätt. Alla väljer själv – men vågar vi i Tro införliva Herren med våra beslut och be Honom om vägledning, i stort som smått, blir livet tryggare och fram för allt mycket lugnare. Det behövs i dessa oroliga tider som råder nu.

 

 

Frank

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 21 april

 

NYJUDAISM

Och återigen vill jag bara från mitt innersta tacka för att denna hemsida m.fl. tar upp aktuellt som är på gång och är varnande.

Jag var och lyssnade på Ohlins i mars iår, jättebra. Det var en heldag i Borås.
Under lunchpaus då minsann "dök det upp" två kvinnor vilket visade sig vara en hel bönegrupp som dom presenterade sig som. Dom sysslade med endast det judiska och gamla testamentet och läste hebreiska för " det är ju det som är det ursprungliga och mer behövs inte" sa dom. Dom var inga judar heller.
Ohlins framförande tyckte de var bra, men de tyckte att jag skulle komma hem till dem i Boråstrakten för att få mera info.

När jag kom hem gick jag in på Bibelfokus och fick förklarat vad detta handlade om. Jag förmodar det kallas Nyjudaism.


//God Bless, Barbro Elise

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 31 mars

(Här under ett vittnesbörd av signaturen H-P S.)

 

 

Ja du käre broder, Frank, det är mycket nu!

 

Avfallet rullar på i allt högre hastighet. Mörkret tilltar. Ett tidstecken utan dess like.

 

Men halleluja! Då kan ljuset lysa desto klarare. KRISTUS i oss!
Mänskorna i vår närhet runt omkring oss har ögonen på oss, vi, Guds älskade barn. De iakttar våra steg, vårt leverne nogsamt. Glöm absolut inte detta: Vi är KRISTUS-brev i världen! Där vi är, drar en himmelsk väldoft fram. 2 Kor 2:14. Och det är bara GUDS Nåd, inget av vårt eget kan vi räkna med, amen halleluja!

Se inte på eländet, utan se på Jesus, var nära HONOM i tankar och i tal och i gärningar, och bed om kraft att se på våra medmänskor med samma ögon som Herren själv gjorde och gör, oavsett hur avskyvärd personen kan tänkas vara framför dig. Tänk då på GUDS Barmhärtighet och Nåd, då Herren Jesus hängde på korset, och vad HAN då uttalade; "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."Luk 23:34

 

Var alltid bedjande, ett underbart skydd emot världens frestelser, var du än rör dig och är till, amen. Ef 6:18

 

Detta är inte lätt. Vi klara inte detta liv med Jesus utan den Helige Andes hjälp.

 

”HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet”. Klag 3:22

 

När vi fylls av bedrövelse över att en kär broder eller syster avviker, så tänk på Paulus ord i 1 Tim 1:20

 

”Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar”.

 

Det kanske behövs en sådan typ av tuktan för vissa, så att de upptäcker vad det verkligen innebär att gå i egen kraft, bort ifrån Herren Jesus?

 

Fortsätt att bedja för dem. Släpp inte taget. Vår uthållighet prövas till det yttersta i dessa sena dagar. Det är nu den stora sållningen sker. Skall vi tränga oss genom den trånga porten och vandra på den smala vägen eller gå genom den vida porten och vandra på den breda vägen? Matt 7:13.

 

Vi som är regelbundna besökare på Berndt Isakssons sida, har nog upplevt/upptäckt något mycket välsignat; ”Bönekedjan kl 1200”. När troende syskon finner en sådan bönegemenskap, då blir det stor glädje i Himlen; ”Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare…”1 Tim 2:1-3

 

Detta är mycket dyrbart, men vi måste också då räkna med att denna gemenskap kommer att på olika sätt utsättas för påfrestningar/prövningar.

 

Jag personligen har fått stort tröst därav. För en tid sedan, i januari månad bad jag om förbön för mina mycket sargade och värkande axlar och armar. Var helt utslagen. Men genom den ordinarie sjukvården, läkarbesök, naprapat och sjukgymnast. Den senare vill jag framhålla som den största behållningen, har jag sakta kommit tillbaka in i arbetet. Efter påsk är tanken att jag till fullo skall arbeta igen. Vad är detta? Guds Nåd och inget annat. HAN använder i första hand det som står till buds i vårt samhälle, sjukvården, och då menar jag inte alla numera suspekta förekommande inslag. Här gäller åter; ”var alltid bedjande”. Då leder den Helige Ande oss varligt fram, likt HAN gör med moderfåren Jes 40:11. Jag upprepar; sakta för HAN dem fram. Ingen `Quick fix´ här inte. Trots att jag till att börja med kallt räknade med att Herren Jesus, den store Läkaren, skulle fixa till mig, så att jag snabbt skulle återvända till mitt värv som djurskötare, så fick jag istället ödmjuka mig under HANS vilja, suck. Nu tror jag naturligtvis också på att Herren Gud kan bota i ett nu, när så behövs. Guds Ord, den Heliga Skrift är ju fortfarande gällande, amen.

 

Men halleluja! Vad denna konvalescens varit nyttig för mig. Snacka om att bli ödmjukad under bön och tårar, och till sist inse sitt fulla beroende, 100 %, av Mästaren Jesus Kristus vår Herre och Gud, amen. Och föresten, så många goa mänsker jag fått möta och välsigna under denna tid, i Jesu namn, amen.

 

Så håll ut mina vänner då vi ansätts på olika sätt. Bli absolut inte bittra på Herren. Kasta er i stället vid Mästarens fötter och utge er hjärtas nöd, då skall HAN som har så stor omsorg om oss ge oss tröst och uthållighet, och Guds förunderliga Frid skall fylla våra arma hjärtan.

 

"Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? Jer 32:27

 

 

 

H-P S.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 19 februari

 

 

Kraften i namnet JESUS!

Känner att jag vill dela med mig av ett vittnesbörd för att visa hur starkt namnet JESUS är.
Detta inträffade i början av 70-talet och jag var alldeles nyfrälst och i samband med att jag accepterade Jesus som min personlige Frälsare, så inträffade det många jobbiga saker i min familj. Bl.a. så blev min syster deprimerad i samband med att hon bytte lägenhet. Hon hade precis
installerat sig i sin nya lägenhet, då hon mycket förvirrad och orolig hade bestämt sig, för att hon inte ville bo där och därför började packa tillbaka sina saker i kartongerna, för att fly därifrån.

 

Jag var hos henne den helgen och försökte prata med henne men det gick inte. Jag kände mig så bedrövlig och hjälplös. Min syster är inte kristen men jag frågade henne, om hon inte först kunde sätta sig ned och att vi kunde be
tillsammans. Hon satte sig bredvid mig och frågade:
- Vem ska vi be till?
Jag sa:
- Vi ber till Jesus.


Sen så med en suck och från djupet av sitt hjärta säger hon: - Jaa, JESUS! Och blev alldeles lugn och fri. Hon började ställa tillbaka sakerna i sina skåp och bodde sedan i den lägenheten i 5 år tills hon fick råd till en lite större lägenhet. Hon kunde gå tillbaka till sitt jobb efter några veckor efter att ha varit sjukskriven i flera månader.
Jag har inget minne av att jag bad någonting, för jag kände mig så usel och dålig och hade absolut ingen tro men Gud hörde min systers suck och gjorde henne fri. Ibland undrar jag om inte Gud frälste henne där också,
för var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.


E.S.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 15 februari

 

 

Kära vänner!

Ni bad för mig för en tid sedan. Intensiv värk i mina armar och axlar. Sedan dess har jag till sist uppsökt läkare, ryggklinik (Naprapat), och i går sjukgymnast.
Mina besvär är dock oförändrade.
Jag kan väl lugnt säga, att jag genomgår min tuffaste prövning hitintills som kristen.

Det goda med denna kris är att mina dagar förflyter i bön och bibelläsning och mycket tårar, i Jesu namn, amen.

I förmiddags brast det igen, medan jag läste högt för Gud, från det bibelrum som jag erhöll från E.S. Jes 40:1-2 "Trösta, ja trösta mitt folk! säger Gud.
Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut..."

Åter ropar jag till Herren medan tårarna flödar, men jag hör samtidigt långt borta en tyst knackning på ytterdörren, och jag vaknar till, och försöker snabbt torka mig torr i ansiktet, vilket blir ganska lönlöst, men går ändå för att öppna dörren, kvittar samma hur jag ser ut, tänker jag i mitt upprivna tillstånd.

Där ute på trappan står en kär broder. Snacka om att bli överrumplad, över detta snabba bönesvar, lovat vare Herrens underbara namn,amen.

Han hade upplevt på morgonen, att han skulle fara iväg till mig, vilket inte har hänt förut, dock talas vi vid i telefon nu och då.

Innan jag över huvudtaget hade börjat bedja, så var han på väg. Vi fick en välsignad stund tillsammans.

Behöver det sägas någonting utöver detta?
Vår kärleksfulle och Nådefulle Far, har järnkoll på sina barn, och HAN vet innan vad som skall ske, och som nu, vad jag hade på hjärtat och vilket behov jag hade av sällskap.
Man blir en aningens matt över Guds omsorg om sina hjälplösa barn, och mitt hjärta fylls till bredden av stor tacksamhet till den Allmäktige, amen halleluja!

Hans-Peter S.

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 7 februari

 

Är nr 11 Elisabeth i förbönskedjan

 

Vill berätta för dig att Gud gjort stora ting i mitt liv under tiden jag varit med i >>förbönskedjan.

 

I november blev jag riktigt dålig pga jag faktiskt under ca fem års tid har haft det jobbigt på min arbetsplats bl a att jag blivit mobbad. Jag uppsökte läkare som sjukskrev mig. Det var en fredag. Vid besöket misstänkte jag att läkaren var troende eftersom han sa när vid talats vid och efter att han ställt en del frågor till mig att jag skulle bl a bedja. Dessutom tyckte han att jag skulle sluta på mitt arbete. Jag hade bara knappt 7 månader kvar att arbeta till min pension och jag skulle helst vilja arbeta fram till dess, svarade jag.

 

På måndagen gick jag till mitt arbete och lämnade över alla mina uppdrag till en kollega och när jag gjort det fick jag en förnimmelse att jag aldrig skulle komma tillbaka dit. Kände en sådan sorg. Jag har arbetat där i 25 år.

 

På onsdagskvällen ringde en person till mig som var kontorschef på ett annat kontor i en stad nära intill där jag bor (inom samma företag) och frågade hur jag mådde. En person som jag aldrig brukat ha en sådan kontakt med och under samtalets gång kom det fram hur jobbig min arbetssituation var. Jag blev erbjuden arbete fram till dess jag skall gå i pension. Allt den personen sa var precis detta rätta orden. Jag bad att få tänka på saken eftersom jag samtidigt mådde så dåligt. Efter en vecka ringde jag och tackade ja.

 

När jag sedan var på återbesök hos läkaren visade det sig att han verkligen var troende och gick till en pingstkyrka i stan. Han sa dessutom att det var ett bönesvar det som hade hänt.

 

Nu har jag sedan den 2 januari arbetat på mitt ”nya” arbete med verkligt underbara och kärleksfulla människor. Ingen talar illa om varandra utan bara trevligt. Jag har dessutom fått så mycket uppskattning. Gud är god. Börjar att få mitt självförtroende tillbaka.

 

Det känns så bra att vara med i förbönskedjan och att vara innesluten i alla dessa böner.

 

Med vänlig hälsning

 

Elisabeth

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 4 februari


Nedanstående dröm har en syster i Herren sänt in och hon säger själv att hon inte vet om det finns något profetiskt i drömmen eller om det bara är en ”vanlig fantasidröm”. Vi får pröva den, som man alltid ska göra med profetiska tilltal och drömmar. Drömmen hade hon den 19 december 2011

 

Jag drömde att vi stod och tittade upp mot himlen, vi var ute. Himlen hade stora klumpar av nån slags svart gojja av jord eller liknande allt såg så smutsigt ut. De dånade och skakade på hela jorden och folk hade panik. Någon sa att jag inte skulle titta och jag frågade vad det var för någon gojja och någon sa till mej att de var svart jord som vi människor hade smutsat ner jorden med.


Jag vågade knappt titta upp för de såg kusligt ut, en otäck känsla. Helt plötsligt i min dröm så hamnade jag i ett hus som var en trygghet och från huset genom fönstren så tittade vi på himlen och som i en cirkel var där 3 mans-ansikten , 3 onda män som var som monster. Frågade då min man om han såg bilden på himlen vi tittade på, men han såg dem ej. Då blev jag riktigt rädd, undrade om jag ej skulle få komma med till himlen nu. Men då visade min man mig nån slags tidning där de va ett kort på oss båda. Som nån bekräftelse att jag skulle få komma med.


De brakade i himlen och jag visste att nu är de slut på jorden. Sen blev allt stilla , himlen blev igen blå med moln, tyst. Då sa någon-nu kommer det gå fort , det är bara lugnet innan de riktiga hemska, och de går fort. Plötsligt kom en duns och himlen bara skaka. Jag öppnade ytterdörren för jordens mark höll på att lyfta, jag högg tag i marken som hade lyft ovan mig för att ropa på min dotter -Kom hit!! Jag skakade på den tunna jordmarken och fick ner henne i min famn. Vi gick åter in i de trygga huset föra att vänta. Vi var väldigt uppskakade men också nu trygga. Jorden skakade  och himlen var alldeles svart.


Jag minns också att det kom in nån i huset som jag kände, och kom inte ihåg vem de var, svagt minne att de var en moster till mig som grät och bad oss att be för henne för hon ville vekligen följa med oss. Vi satte oss på knä och bad om hennes omvändelse.


Där tog antagligen drömmen slut.......eller om jag ej minns mera.

Denna dröm gjorde att jag helt satte mig upp i sängen och blev väldigt omskakad och jag gick direkt för att skriva ner den. Jag har funderat så mycket på denna och vet ej om de bara är fantasi, men den var så verklig och skakade om mej rejält.

 

En syster i Herren

 

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 16 december

 

 

MINA ERFARENHETER FRÅN ARKEN

 

Någon menade att Erik och jag inte kände till något om Arken. Jag (Birgitta) gick på Arkens bibelskola i den första elevgruppen som startade på hösten 1987. Jag gick årskurs 1 tillsammans med ca 200 andra och vidare i årskurs 2 med ca 30 elever. Vad som lockade mig var att skolan satsade på bön och förbön och att Linda talade så varmt om ”kärleksrelationen med Jesus”. Jag hade en stark längtan att få lära känna Jesus mer och komma närmare honom.

 

I den lilla baptistförsamling där jag var medlem varnade man då för trosrörelsen och ville inte att jag skulle börja på Arken.

 

Jag hade emellertid blivit uppfylld av trosrörelsens häftiga budskap. Jag hade lyssnat på Ulf Ekmans ”kraftfulla” undervisning på kassettband. Han beskrev bland annat vad, som hänt honom under studietiden på bibelskolan i Tulsa. Han hade lik dom andra bett för människor, men inget speciellt hände, men rätt vad det var så började folk falla när han rörde vid dom. När jag lyssnade på detta var det något, som grep mig och gjorde mig på något sätt upphetsad och ”andligt stark”.

 

Jag beslöt mig för att bryta upp från mitt tidigare liv. Det skedda inte under frid utan utifrån en drivkraft, som jag då trodde var Guds kraft för att jag skulle kunna genomföra det. Nu gjorde jag allt för att ta till mig det nya. Jag gav mig helt till allt som hände på Arken; bibelskolan, mötena, förbönen och alla konferenser med olika talare. Det var full engagemang hela tiden. Jag blev också engagerad i konferensbyrån och med att göra annonser.

 

Under våren samma år som skolan slutade, började jag emellertid få betänkligheter. Många av mina klasskamrater i andra årskursen mådde inte bra. Faktum var att många av oss, som var sjuka på olika sätt hade inte blivit bättre under skoltiden utan tvärtom sämre. Jag började tvivla på att helandeundervisningen verkligen var rätt.

Efter två års satsning stod jag där förvirrad och höll på att förlora all tro, ja den sunda tro jag en gång hade haft.   

 

Sven Reichmans bok ”Allt är inte Gud som glimma” blev mig till hjälp. Jag träffade också Erik och vi började gemensamt studera trosrörelsens uppkomst och dess doktriner och fann att de var helt obibliska. Mer om detta finns i vår serie ”villfarelse”.

 

Vi var kvar i Arken under ett år innan Erik fick tjänst i Härnösand hösten 1990 i en  ”vanlig” församling. Det var en verklig befriande upplevelse. Jag hade varit bunden av ett tvingande prestationstänkande, som jag inte helt förstått, så länge jag var kvar på Arken. Man märker inte sin bundenhet så länge man är under inflytande av rörelsen.

 

 

Birgitta Axelsson

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 2 december

 

Nedanstående vittnesbörd sändes in till Samtalsforumet den 2 december och det läggs även ut här:

 

Gud sände en gammal man

Min far dog för sex år sedan i skelettcancer. Han kämpade i många år, men sjukdomen tog hans liv. Det var en fruktansvärd upplevelse att som närstående se hur cancerknölarna växte på hans kropp. Hur han tappade 24 kilo i vikt på bara några månader.

Hela sitt liv levde han som ofrälst. Men att han skulle gå förlorad hade jag aldrig en tanke på. Jag var viss om att Gud skulle hålla sitt löfte.(Apg 16:31). De sista åren blev jag och pappa bästa vänner.

Sommaren 2005 var vi ute i vildmarken och fiskade då han plötsligt segnade ner i smärtor. Höftbenet gick av. Det fanns ingen täckning på mobilen så jag fick bära honom till bilen. När han kom hem från sjukhuset sa han att han hade skelettcancer. Det fanns ingen diagnos men han visste det. Ett halvår senare fick jag besked från läkaren att så var fallet och han skulle inte klara sig över sommaren.

Sista tiden fick han strålning och morfin. Vid midsommar blev han åter inlagd och en vecka senare gick andra höftbenet av. Nu blev han nedsövd pga smärtorna och döden stod runt hörnet.

I mina böner påminde jag Gud om de löften Han givit. Herren gav mig då namnet på en man som hjälpte min pappa att bygga ett hus på 60-talet. (Denne man var kristen). Jag ringde upp honom och förklarade situationen. Javisst, kom han ihåg pappa och han ville gärna följa med till sjukhuset.

Denne farbror var nu över 80 år och alldeles vithårig. När vi kom till sjukhuset så hade pappa legat nersövd i tre veckor. Och i samma ögonblick vi klev in i salen så vaknade han och han var helt klar och redig. Det blev ett kärt återseende mellan dessa två män.

När den gamle mannen frågade min far om han hade gjort upp med Gud. Så tittade pappa allvarligt på mig och sa: - Min son! Gå ner till sjukhuskiosken och köp mig en kvällstidning...och ta god tid på dig.

Under tiden jag vandrade i korridorerna så upplevde jag bara Guds frid och hur den omslöt mig. När jag kom tillbaka till salen så gläntade jag på dörren, då satt de tillsammans och bad pappa till frälsning. Jag stängde försiktigt dörren och satte mig på en stol utanför och väntade. Efter bara två minuter kom den gamle mannen ut och sa att jag kunde gå in till honom.

Pappa var bara vaken några minuter, sen sov han tio dagar till innan han lämnade jordelivet.
Vi kommer att mötas igen, min pappa och jag.

All ära till Gud.

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 11 augusti

 

 

Signaturen Marie gav i >>Samtalsforumet ett vittnesbörd som även återges här;

 

Jag läste i dagen att det var runt 800 kristna som deltar i Helandeskola i Malmö. Det var inte dåligt man ser att väldigt många kristna är intresserad av tecken, under och manifestation.

Min stora fråga är våga man be om förbön i församlingarna? Det kan vara så att många själavårdare från olika församlingar i landet har hämtat "fire" från Malmö som säkert i sin tur kommer från lakeland och Torontoblessing. Fy vilken spridning av kundalini krafter det kommer att finnas efter det.

Nej vi måste vara vaksamma i församlingar som vi besöker så att VI/ VÅRA UNGDOMAR OCH BARN inte TA EMOT denna kraft och andra orena anda.

Själv har jag också varit inblandad i en helanderörelse men börjar inser ju mer jag går in i det ju mer sjukare blir jag. De senaste veckorna har jag bestämt att helt ta avstånd från denna läran och bett Jesus om förlåtelse för det. Jag måste faktisk säga det att jag känner en sån befrielse och lättnad efter det. Nej visst kan vi bli helad och Jesus helade många men vi behöver inte ha ett stort företag eller team för det. Nej det mesta av allt som pågår inom kristenheten idag är business, trams och högmod, människocentrerad lära. Nej låt oss fly från det. Vi ska hålla oss till barnaskapet i tron, det ska vara enkel att följa Jesus. Han sade att "Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig: så följe han mig". Här förstår man att det innebär lidande för Kristus och inte någon myss pys vandring med massa wow och drunken eller drogad tillstånd som vi ser i församlingarna idag. Hur kan man säga att man sprider evangeliet och miljontals blir frälsta?. Det fattar jag inte.

Se upp så att ingen bedra er. Många ska komma i mitt namn och göra under och tecken sa Jesus. Ja.. det är nära nu!!!!!!!!!

Marie

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 8 juli

 

Nöden – en väg till Gud

Vittnesbörd av Benny Julås

På 80-talet var jag en aktiv hockeyspelare. För att få ut mer av oss spelare så uppmanades vi av tränaren att läsa en bok som skulle göra oss mentalt bättre rustade. 

Redan efter första kapitlet var jag såld, detta var ett ”evangelium” för mig. Författaren lovade att jag kunde bli vad jag önskade, självständig, fri, beslutsam, lycklig och få ut mycket mer av livet. Det var som att inget var omöjligt längre. Jag köpte en bok till av samma författare som beskrev hur jag kunde bli en 100 % människa. Vad jag inte hade en susning om var att böckerna innehöll en hel del av så kallad New age idéer. Idag har författaren ett nära samarbete med en meditationsguru från Indien.

Det var som en kick i början. Jag befann mig bildligt talat på en ljuvlig sommaräng. Men samtidigt hade något annat vaknat till liv. Ambitionen och strävan efter att bli den där perfekta människan hade börjat spira, eller begäret som Bibeln talar om.  Ju mer jag strävade efter målet, ju mer växte skuldkänslan om jag misslyckades på olika plan. Men det var just skuldkänslan jag skulle lägga bakom mig för att bara känna lycka. Det började gå tvärtemot mina ambitioner. Istället för att bli fri blev jag mer och mer fast i ältande skuldtankar och växande ångest. Kom mer och mer i konflikt med andra - och mig själv.

Ena stunden ville jag bara slänga bort den nya läran, nästa stund såg jag den som min räddning. Så här i efterhand har det förvånat mig, hur jag kunde lägga åt sidan så mycket av mina tidigare erfarenheter och bara satsa på denna nya lära. Jag satt fast i en surdeg, en otäck deg.

Efter att kämpat under en längre tid, gav jag upp en natt då ångestattacken blev svår. Jag hade nått vägs ände. Jag hade lurats in i ett mörkt hörn och såg ingen väg ut. Plötsligt ber jag Gud om hjälp - som jag egentligen inte trodde på. Nu kunde allt kvitta ändå. I min första medvetna bön erkänner jag att det inte går längre.  Gud svarade på min bön, vilket har förvånat mig. Tänk att Han lyssnade! Jag som inte alls brytt mig om Honom tidigare.

Den natten fick jag se himlen rämna liksom när blixten flammar till. Utifrån detta vågar jag påstå att inte bara tidpunkten för Herrens dag blir en överraskning för många, utan även på vilket sätt Herren kommer tillbaka – och den Dagen är nära.

 

Benny Julås


XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Läs Jörgen Miltons gripande vittnesbörd:

 

 

>> Trosrörelsen förstörde min relation med Jesus.