En betraktelse

 

 

Uppdaterat den 5 juli 2017

 

En kort betraktelse

 

 

Det finns människor som än idag hävdar att jorden är platt. Jo, det är sant. Och man kan säkert se det så om man står kvar på samma plats. Betraktar horisonten med misstro. Utan ett enda steg framåt. Världen blir platt och snäv. Förståelsen för andra existenser blir liten.

 

Växte upp på en platt jord. Farligt. Snävt. Dogmer. Självutplånande. Måste fly. Revolt. En stormig livsresa. Bottenkänning. Svåra grundstötningar. Sjönk. Kom upp. Grundstötningar bringar erfarenhet. Öppnar ögon. Luttring föder ödmjukhet. Ödmjukhet ger insikt. Ökar förståelsen. Förståelse föder liv. Vitalitet. Lyfter dem som sjunker. Omfamnar de som faller. Omfamna. Lyfta. Stötta. Det är kärlek. Störst av allt är kärleken.

 

 

 

/ Frank /

 

 

 

 

Uppdaterat den 26 maj 2017

 

 

Betraktelse i "repris"

 

Guds fabrik

1Kor. 3:10-13

 10 Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. 11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. 12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.

Vårt liv kan liknas vid ett löpande band, där processen av tillverkning börjar i de mycket små detaljerna som fogas samman. Ingen kan i början av bandet ana vad produkten ska bli i slutänden av bandet, om man inte sedan tidigare vet vad det ska bli. Varje moment och varje bit i löpande bandet är ofantligt viktigt för att slutprodukten ska bli rätt och fungerande. Har man missat en enda del finns det alltid risk att produkten blir ett s.k.  måndagsexemplar, som man önskar att det överhuvudtaget inte blivit till.

 

Gud har en plan för vårt liv, ja, för var enda dag i vårt liv. Allt som händer oss kan han använda när vårt livsverk ska byggas, det som blir fullkomnat först när vi når himlen. Men det finns en stor skillnad mellan vårt livs löpande band och de som finns i fabrikerna. På vårt livs löpande band kan det också bli fel – vi syndar, begår misstag, sviker osv. Men till skillnad från fabrikens löpande band så har vi Guds Nåd som träder in där vi felar, syndar och misslyckas. Vårt liv blir inte förkastat, utan Nåden i tron på Jesus träder in och täcker upp så att vårt liv inte blir förkastat som en värdelös och misslyckad produkt. Jesus Kristus är den som gör denna Nåd verklig, när han får bli vår Herre och Frälsare. Men utan honom är vårt livsverk utan evigt värde och blir förkastat. Men just därför är det så evigt avgörandet att vi i tid tar emot Nåden ifrån Gud genom tron på Jesus.

 

Amen

Berndt Isaksson

 

 

 

Uppdaterat den 1 jan. 2017

 

En betraktelse på nyårsdagen

 

Ett nytt år ser sin första dag. Hittade häromdagen en talande bild för vår tid. En beskuren urtavla. Vi lever i en beskuren värld. Två minuter i tolv. En värld fylld av mörker och uppgivenhet. Osäkerhet. Ett andligt mörker. Kusligt nära kollaps. Två minuter i tolv. De senaste tio åren har hemska vredesskålar runnit ut. Ökat våld. Vidrigt våld. Ökade klyftor mot- och mellan människor. Kärlekslöshet. Egoism och självförverkliganden långt förbi sund självmedvetenhet och självkänsla. Bisarr längtan efter pengar, kärlek och ytlig lycka. Två minuter i tolv. Krig och rykten om krig basuneras ut dagligen. Jordens ekologiska balans befinner sig i fritt fall. Naturkatastrofer och märkliga väderfenomen. Två minuter i tolv. Ingen har väl missat vilket håll global maktstruktur bär hän. Det normala förkastas. Det onormala applåderas. Sanningen skrattar man åt och trampar ner i en dypöl av PK. Lögnen har blivit sanning. Två minuter i tolv. Vi ska värna om mänskliga rättigheter men kastar sten i glashus. Det vi ser runt om kring oss är inte ett rikt och sunt samhälle. Håll er vakna. Det kommer hända saker som kullkastar allt vi håller kärt och försöker värna om. Två minuter i tolv.

 

Jesus kommer mycket snart!

 

Frank

 

 

Uppdaterat den 1 nov. 2015

 

Var den du i Kristus är!

 

Det finns ett dike vi alltid riskerar att hamna i som kristna; det diket är att vårt kristenliv förvanskas till prestationskristendom.

 

Sån ”kristendom” sprider aldrig Gudsrikets väldoft, utan bara unkenhet och lagiskhet. Frälsningen handlar om att Gud har tänt Evangeliets klara brinnande låga i våra hjärtan för att dess värme och ljus ska spridas genom vårt liv. Vi äger inte Ljuset i oss själva och vi kan aldrig prestera det i egen kraft, då blir det bara ett mänskligt ljus och ett skådespeleri där vi ger sken av att ha något vi egentligen inte har eller är. Vi är i oss själva bara ljushållaren, men ljuset är frälsningens gåva där Världens Ljus – Jesus Kristus – tar sin boning i våra hjärtan.

 

Med stor ömhet säger därför vår Frälsare till oss: - Frukta inte. Låt ditt ljus lysa för människorna.

 

Fly prestationskristendomen och var den du i Kristus är.

 

 

Berndt Isaksson

 

 

Uppdaterat den 5 oktober 2015

 

Vad är då en människa?

 

När jag går ut på kvällarna med min hund en sista gång före natten så kan jag inte låta bli, om det är molnfritt, att imponeras av stjärnhimlen. Den är likadan och storslagen vare sig det är en varm sommarnatt eller en blixtrande kall vinternatt. Brukar då också tänka på vad jag läste i något sammanhang, nämligen att det finns fler himlakroppar (stjärnor och planeter) än vad det finns sandkorn på hela jordklotet. Tänkte först att det kan omöjligen stämma. Men det lär stämma. En kollega påpekade i en predikan jag hörde för många år sen att om vi kunde färdas till vår närmaste stjärna bortom solen, Proxima Centauri, så skulle vi därifrån inte kunna se jordklotet. Men om vi hade med oss ett teleskop, bra många gånger större än dem som någonsin tillverkats, så skulle vi kanske kunna se vår jord som ett litet, litet dammkorn. Och då talar vi alltså om det som ändå är från vår närmaste stjärna bortom solen!

 

Jesaja kapitel 40:26 ger oss de mäktiga orden:

 

Lyft upp era ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir”.

 

Alltså, betänk att Han som skapat fler himlakroppar i det oändliga universum än vad det finns sandkorn på jorden, har samtidigt gett var enda av dessa himlakroppar, som bara är själlös materia, ett namn! Vår himmelske Fader säger  där i Jesaja 40 att vi ska lyfta våra ögon mot höjden och fråga våra hjärtan vem det är som skapat allt detta? Vad är poängen med den frågan? Svaret ligger i versens avslutande konstaterande ”ingen enda uteblir”. Inte en enda liten ynklig avlägsen planet i universums oändlighet - dit aldrig något mänskligt teleskop kommer kunna se - har Gud missat att namnge. Så blir då Guds budskap; - hur mycket mer ska jag då inte känna var enda liten människa, som inte är bara är själlös materia men skapad för evigheten. Stjärnor och planeter i det storslagna universum är däremot inte skapade för evigheten. I 2 Petrus 3:10 läser vi ” Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till .

 

Så säger då Guds ord oss att ”världen och dess begär förgår” och likaså stjärnor och planeter  menden som gör Guds vilja består för evigt.” 1 Joh. 2:17

 

Det löftet har bara vi människor fått, till skillnad från solar och planeter. Vad är då Guds vilja vi SKA GÖRA för att få evigt liv? Ja, det handlar inte om några gärningar vi ska prestera, men så här förklarar Jesus vad det handlar om:

 

 ”Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."


 

Det enda vi kan göra är att se på Jesus och tro på Honom och däri få del av evigt Liv.

 

Amen

 

 

 

Berndt Isaksson

 

 

 

 

Uppdaterat den 23 sep. 2015

 

 

Väktarna som är i dubbel mening utsatta på muren

 

Från och till dyker det i våra egna led upp angrepp på dem som är väktare och som spanar ivrigt efter tidens tecken som talar om att Brudgummen Jesus är i antågande. Detta är dock inget nytt, redan på Bibelns tid fanns det de som gjorde narr av dem som väntade på Jesus. Petrus skriver om detta: ”Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början.”

 

Det sista man kan ”beskylla” svensk kristenhet för är ju att man skulle ha hamnat i någon överdriven fixering vid de eskatologiska frågorna (alltså läran om den yttersta tiden, dess tecken och Kristi återkomst). Den förkunnelsen har nästan helt slocknat.

 

De få sammanhang av väktare som ändå finns angrips inte sällan från oväntat håll. Rich Warren är kanske den mest kände hånaren och angriparen mot allt tal om profetior och tal om att Jesus snart kommer tillbaka. Han kallar sån förkunnelse för direkt farlig och många gånger har han uttryckt sitt förakt och hån av dem som dristar sig att tala om tidens tecken.

 

Att i sitt hjärta ha ett brinnande intresse för Bibelns profetiska ord och spana efter de tecken vi fått just för att ge akt på, är inget som undergräver vår själarvinnarnit eller urholkar vårt eget Gudsförhållande. Men det är tvärtom – i tider då talet om tidens tecken och Jesu återkomst är verkligt levande (och inte bar en torr teori man egentligen inte tror på) så är de troende brinnande och bär på en verklig nöd och längtan att vinna så många som möjligt.

 

Men vår tids väktare, enkla män och kvinnor, är idag i dubbel mening utsatta på muren. De är utsatta där av Gud för att varna och för att ropa ut ”vad som återstår av natten”, dvs var vi befinner oss i det profetiska skeendet. Tecknen (fyrbåkarna) har historiens Gud gett oss och väktarna är satta att ropa ut när vi passerar dem. Men väktarna är i vår tid även i en annan bemärkelse utsatta, nämligen i meningen att de ständigt blir ansatta, hotade, förlöjligade och får betala ett högt personligt pris för att dag och natt vara spanande på muren.

 

 

 

Berndt Isaksson

 

 

Uppdaterat den 21 sep. 2015

 

Då sållningen blir uppenbar

 

Ytligheten, underhållningskristendomen, den falska karismatiken, liberalteologin, kulturkristendom är några av de faktorer som gör att många idag lämnar de protestantiska samfunden och lokala församlingarna. Man söker sig till vad man tror är mera äkta, historiskt förankrat och med en innerligare fromhet - nämligen Katolska kyrkan. Tyvärr tror jag att det kan bli något av en folkvandring till Katolska kyrkan, för så mycket tyder på att de osunda strömningarna bara kommer att tillta i våra protestantiska led.

 

Svaret är dock inte Katolska kyrkan, men att bli en del av Kristi sanna Brud som gör sig redo att möta Brudgummen Jesus Kristus. Jag tror att den korta tid vi har kvar innan Jesus kommer handlar om hur vi från en spretig kristenhet kommer finna varandra i en helgelse och total överlåtelse.

 

Du har säkert varit med om att ett visst bibelord talat till dig och att det bibelordet mött dig genom olika människor som helt oberoende av varandra lyft fram det. Du har sådana gånger annat att detta är ingen tillfällighet och att det är något Herren vill säga dig genom just ett speciellt bibelord. Jag har senaste tiden fler gånger mött det märkliga ordet i Uppenbarelseboken 22:11 ”Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig.” 

 

Det kommer en tid då sållningen blir uppenbar och då haltande på båda sidor inte längre är möjligt. En tid då det blir uppenbart vilka som vill gå med Herren och söker hans nåd i sina liv, och de som bara har skenet av gudsfruktan men i sina hjärtan inte alls bär på någon längtan att vara med i Kristi renade Brudeskara som gör sig redo att möta Honom. En tid då de orena fortsätter med det som är orent och då de renade blir än mer överlåtna till den helgelse Guds Ande verkar i våra hjärtan. 

 

Det är också därför som Bibeln talar om de yttersta dagarna som en tid då det som är Skökan blir tydligt och det som är den förföljda Bruden blir tydligt, hon som följer Jesus dit Han går.

 

 

 

Berndt Isaksson

 

 

 

Uppdaterat den 2 juni 2015

 

Betraktelse skriven av Lars Löfdahl,

i Filadelfiaförsamlingen i Bohus,

till Alekuriren inför 7 juni. 

 

 

Man blir inte en bil bara för att man bor i ett garage...

 

och man blir inte heller hockeyspelare för att man springer på matcher - självklart säger du, men vad i all världen har detta nu med dagens bibeltext att göra? Jo, det ska jag berätta nedan, men vill först också påstå att man inte heller blir en kristen bara för att man går i kyrkan och inte automatiskt troende bara för att man är teolog!

 

Samtalet med Nikodemos (Joh. 3:1-8)

 

En av fariséerna, som hette Nikodemos och satt i judéernas regering, kom till Jesus en natt och sa: Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommit från Gud. För ingen kan göra sådana tecken som du, utan att Gud är med honom. Jag säger dig, att ingen kan se Guds rike utan att vara född på nytt, svarade Jesus. Så är det!! Hur kan en vuxen människa födas på nytt? frågade Nikodemos. Inte kan han komma in i sin mammas livmoder en andra gång, och sedan bli född? Jag säger dig, att ingen kan komma in i Guds rike utan att vara född av vatten och ande, svarade Jesus. Så är det! Det som köttet föder är kött, och det som Anden föder är ande. Bli inte konfunderad över att jag säger att ni måste födas på nytt. Vinden blåser dit den vill. Du hör ljudet, men vet inte varifrån vinden kommer eller vart den blåser. Så är det med allt som Anden har fött. (wiki.fribibel.se)

 

Det är precis som Jesus säger i bibeltexten ovan, för att överhuvudtaget kunna uppleva  Guds rike - för att kunna lära känna Gud som vår Fader, Kristus Jesus som vår Frälsare och den Helige Ande som vår Hjälpare - fordras det andra sinnesorgan än de som vi föds in i den här världen med. Vanliga mänskliga ögon kan inte se Guds rike och mänskliga öron inte höra Guds röst. Det är lite grann som att vi inte utan särskild utrustning kan se röntgenstrålar och mikroorganismeroch inte heller höra för hög- eller lågfrekvent ljud.

 

Vanlig, mänsklig förmåga förmår inte heller av hjärtat tro på Gud till frälsning. Tro i biblisk bemärkelse är något helt annat än det vaga hopp vi uttrycker t ex då vi säger: jag tror det blir fint väder imorgon när vi ska åka till stugan - i själva verket kan det ju komma att spöregna! (det händer att både vi och SMHI har fel) Nej, biblisk tro innebär samma fullständiga förvissning som den vi har när vi sätter oss på en stadig stol, vi funderar eller tvekar aldrig om den ska hålla för oss - den gör det  - och vi sätter oss helt enkelt ned.

 

Det är därför vi behöver bli födda på nytt inombords av Guds Ande för att vi ska kunna ha, inte bara denna förvissning om Guds existens, utan också för att vilja vända oss bort från våra synder och bli försäkrade om Herrens nåd i våra liv. Vid pånyttfödelsen får vi en helt ny vilja att leva rätt och genom Hjälparen - den Helige Ande - kraft att göra detta. Visst faller vi ibland men Gud är evigt trofast och reser oss upp igen. Herren handlar med oss precis som vi gör med våra barn. När de ramlar och slår sig hjälper vi dem upp igen,  tröstar och ”blåser” på det som gör ont, så blåser Guds Ande också tröst in i våra liv.

 

... trons ord som vi predikar. För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst (Rom.10:8-13 Svenska Folkbibeln 2014)

 

Lars Löfdahl, Filadelfiaförsamlingen i Bohus

 

 

Uppdaterat den 11 januari 2015

 

 

Ikonen Jesus

 

I Kol 1:15 står det om Jesus: ”Han är den osynlige Gudens avbild”.  I grundtexten är det ordet eiko´n som används och från det ordet kommer begreppet Ikon. Ett begrepp som vi förknippar med österländska kyrkors bruk av ikoner, dvs målningar som föreställer Jesus eller någon ängel eller något helgon.  Dessa ikoner är målningar man använder i samband med tillbedjan och meditationer. Men dessa ikoner är likväl bara verk tillverkade av människohand. De är inte i sig levande utan bara stela ”porträttbilder”. Men Jesus är en l e v a n d e   ikon, en levande avbild av Gud, ja han Är själv Gud. I Joh. 1: 18 sägs det om Jesus ”Den Enfödde, som själv är Gud”.

 

Därför har vi en oändlig rikedom när vi blickar in i den levande Ikonen, Guds avbild, Jesus Kristus. Han är ingen avgud, han är ingen stel porträttbild utan ett levande ansikte vi i vår ande får möta i en gemenskap som är djupare och rikare än vad någon annan  relation kan vara. Kol 2:17 säger ”men själva verkligheten är Kristus.

 

Denna verklighet är inte bara en objektiv sanning, utan något som kan bli en subjektiv sanning och verklighet i varje enskild människas liv. Så här beskriver Rom. 5:5 hur denna verklighet kan bli vår personliga erarenhet:

 

Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

 

Det blir ”i våra hjärtan” en gemenskap med Gud själv. Det blir en gemenskap mellan din ande och Guds Ande.  Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande. Det är också därför det sägs i Nya Testametet att vi är ett Tempel åt den helige Ande.

 

Det är det högsta, det djupaste och det ädlaste syftet med ditt liv – att du ska vara ett tempel i vilket Gud bor genom sin Ande.

 

En enkel barnabön som förr ofta användes i barnverksamheten lyder:

 

Jesus, kom in,

 

rena mitt sinn.
Kom in i mitt hjärta, Jesus.
Kom in, bo kvar,

 

min styrka var,
kom in i mitt hjärta, Jesus.

 

 

 

Amen

 

Berndt Isaksson

 

 

 

Uppdaterat den 15 dec. 2014

 

 

Frälsningens blodsbestrukna horn

 

 

Psaltaren 118: 27  Herren är Gud,och han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar fram till altarets horn.”

 

Sakaris lovsång talar också om dessa horn:  ”Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
” Lukas 1:69

 

Du skall ta av tjurens blod och stryka det med fingret på altarets horn. Men allt det övriga blodet skall du hälla ut vid altarets fot.” 2 Mos. 29:12

 

 

 

En bibelkommentar säger om hornen på altaret i Templet att de symboliserade ”frälsning ur dödsfara”.

 

Jag har hört sägas att det gammalt tillbaka i Israel utvecklades en praxis kring detta som innebar att om någon var förföljd och jagad av någon som ville en ont, men då flydde undan sin förföljare och tog sig till Templet och greppade om något av hornen på altaret, så hade förföljaren ingen rätt att göra den jagade någon skada vare sig då eller senare. Hornet blev den jagade personen honom till räddning och liv.

 

Bilden blir tydlig när vi flyttar över den på det andliga planet. För oss är ”frälsningens horn” Jesus Kristus och hans Kors. Det som vi får greppa tag om för att få räddning undan den syndaskuld som orsakat vårt livs andliga konkurs och kastat oss i Förföljarens (Djävulens) våld. Ja, Jesu Krist Kors är med andra ord vår räddning eftersom det ger oss syndernas förlåtelse så helt och fullt att den gäller inför Gud själv. Syndernas förlåtelse genom Jesu blodiga Kors blir för oss ”frälsningens horn” som vi i tro får greppa tag om och sedan utbrista:

 

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.  Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår . Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter,  höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
” Rom. 8:33-39

 

Du som kämpar med syndaskuld eller kanske bristande frälsningsvisshet, får i tro greppa tag om ”frälsningens horn” som är vissheten om total syndaförlåtelse och gåvan evigt liv. Vårt frälsningshorn är också blodsbestruket, inte med bockar eller kalvar eller tjurars blod men med Jesu dyrbara frälsningsblod.  

 

Ordet säger ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” Rom. 10:9-10

 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” 1 Joh. 1:9

 

1 Joh. 1:7 ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

 

Amen

 

 

 

Berndt Isaksson

 

 

 

Uppdaterat den 17 nov. 2014

 

 

 Jesu återkomst – en livslåga

 

Ibland sägs det: ”Det enda vi med säkerhet vet det är att vi alla en gång ska dö”. Och så har det ju varit i alla tider, alla dör förr eller senare. Likväl är det ingen absolut sanning talet om att vi alla en gång ska dö. Det finns nämligen en generation, den sista generationen av Jesustroende, som inte ska behöva möta döden, utan de ska ryckas upp på himmelens skyar Jesus tillmötes utan att först ha dött som alla andra tidigare generationer av troende har behövt göra.

 

  Därför kan vi som troende ha ett annat talesätt, där vi säger: ”Det enda som är riktigt säkert, det är att Jesus ska komma tillbaka.” Ingen sanning, inget löfte är så frekvent upprepat i Bibeln som detta att Jesus ska komma tillbaka vid denna tidsålders avslutning. Ändå har det i vår tids kristenhet av någon märklig anledning blivit så att talet om Jesu återkomst ses som en liten udda sanning som bara nämns möjligen lite i förbigående och utan övertygelse och glöd. Men sanningen att Jesus ska komma tillbaka ska vara som en ständig upplysande livslåga i vårt liv och vår tro. Ett löfte som bär oss och som ständigt hjälper oss att ha evighetsperspektivet levande.

 

Varför talar Bibeln så frekvent om den yttersta tiden och Jesu tillkommelse och de vedermödor som ska föregå hans återkomst? Är det för att skrämma oss? Nej, givetvis inte. Men precis som Jesus själv, och senare apostlarna, inpräntade sanningen om hans återkomst, så vill Guds Ande också hos oss inför de sista dagarna inpränta denna sanning. Ja, man kan säga att Gud vill ”vaccinera” oss mot de tvivel och den misstro som vi annars kan bli lätta byten för när de svåra dagarna i Vedermödan kommer. Utan detta Guds vaccin mot tvivel och misstro kommer vi avfalla och bli bedragna i det som är den antikstiliga sista andliga förförelsen, där man kommer försöka att ”bedra även de utvalda”. När Jesus undervisat om den kommande sista Vedermödan, så säger han: ”Jag har nu sagt er detta i förväg.” Alltså så att ni kan veta om att detta skulle komma och så att ni kan vara andligt och mentalt beredda, och inte blir lätta byten för tvivel, misstro och den sista svåra andliga förförelsen.

 

Låt sanningen om Jesu snara återkomst var en upplysande livslåga i din dagliga trosbekännelse.

 

Amen

 

 

Berndt Isaksson

 

 

 

Uppdaterat den 13 nov. 2014

 

Jesu namn - en ledstjärna

 

JESUS är frälsarnamnet som är oss givet. Ett namn som fungerar som en hjälpande kompass som hjälper oss att hitta rätt och slippa gå vilse som vi obönhörligen gör utan namnet Jesus. Rent praktiskt så kan vi använda hans namn som ett pejlingsinstrument för vad som är rätt och fel, vad som är Gud välbehagligt och vad som inte är honom välbehagligt. När du tänker göra något om vilket du känner rådvillhet, fråga dig då; - kan jag göra detta i Jesu namn?

 

Kan du då svara dig själv - jo, detta kan jag göra i Jesus namn - så är det som regel en indikation på att det är rätt att göra det du funderar på. Och tvärtom, kan du inte göra det du funderar på att göra ”i Jesu namn”, så är det en tydlig indikation på att du ska låta bli.

 

Bibeln, Guds ord, säger: ”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.” Kol 3:17

 

Amen

 

 

 

Berndt  Isaksson

 

 

Uppdaterat den 24 okt. 2014

 

Helt normalt att kristna förföljs

 

Vi lever ju i det som måste anses vara ett tryggt hörn av världen. Som kristna är vi ännu inte förföljda, åtminstone inte förföljda i den mening som miljontals kristna är förföljda på många håll i världen. Men när Bibeln talar om förföljelsen av de troende så utgår den ifrån att det är det ”normaltillstånd” som en gudsmänniska i denna värld ska räkna med. Det finns nämligen en djupt andlig orsak till att världens förföljelse av Guds barn är ett ”normaltillstånd”. Paulus pejlar den djupaste orsaken till detta i Gal. 4:28-29 ”Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu.

 

Notera de sista orden, ”så är det också nu”. Med orden ”han som var född av naturens ordning” menas givetvis Ismael, som Abraham fick med tjänstekvinnan Hagar. Och med ”den som var född i kraft av Anden”, menas löftessonen Isak som Abraham fick med sin fru Sara, som mot allt vad naturligt var kunde föda ett barn då hon var nittio år gammal. Ismael var alltså representant för världen och han och hans ättlingar förföljde och hatade Isak och Isaks ättlingar. Så är det än idag och däri finns också den djupaste andliga orsaken till det som heter antisemitismen, dvs judehatet. Det hat som rikts mot Guds egendomsfolk; judafolket.

 

Men så säger då alltså Paulus om de Jesustroende: ”så är det också nu”. De Jesustroende, den kristna församlingen/Krist kropp på jorden, ska i minst lika hög grad bli förföljda eftersom den pånyttfödde kristne är bärare av en ny natur som är ”ett främmande element” i andlig bemärkelse i denna värld och som Världen därför alltid kommer hata och förfölja. Det är också den djupaste sanningen och verkligheten som ligger till grund då Paulus skriver i 2 Tim 3:12 ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.”

 

Eller med andra ord; det är ”normaltillståndet” för en kristen i denna värld att bli förföljd.

 

Men ska vi då inte be om att vi ska slippa förföljelse? Jo, visst kan vi be så, men jag tror inte att de första kristna och apostlarna bad någon sådan bön. När domstolar utsatte dem för offentliga spöstraff genom piskning och förbjöd dem under hot om avrättning att vidare förkunna i namnet Jesus, så valde de att glada gå ut ur domstolsbyggnaden för att genast undervisa om vem Jesus är. De såg det nämligen som en ära att de fått lida ”smälek” för Jesu namns skull. Alltså en inställning som är så fjärran från den  ljumhet och avfällighet som ofta kännetecknar västvärldens kristenhet idag.

 

Låt oss därför på nytt överlåta oss till Jesu Kristi nåd där vi ber att den första kärleken åter ska uppfylla våra hjärtan så att vi nu i de sista åren innan Herrens återkomst får vara kristna som inte fruktar och räds förföljarna, utan som ser det som en ära och ett privilegium att bli hånad, hotad, trakasserad och kanske även möta ett martyrskap för Jesusnamnets skull.

 

Jesus sa: ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.” Matt 5:10

 

Amen

 

Berndt Isaksson

 

 

Uppdaterat den 18 maj 2014

 

 

Vårt totala beroende av den Helige Ande

 

Vi kan aldrig nog mycket understryka vårt behov av Hjälparen, den helige Ande, som Jesus lovade att sända till vår hjälp och vägledning. På Pingstdagen kom också Anden på ett helt nytt sätt. Utan denne Helige Ande kommer vår livskurs snett. Ett fartyg på havet kan få fel kurs kanske knappt mätbart. Men är kursen fel aldrig så lite, så blir det med tiden förödande och fartyget missar totalt målet. Ju längre det färdas fram över havet ju mer snett och bort från det utsatta målet kommer fartyget. 

Så är det också vad gäller vårt behov av Hjälparen den Helige Ande. Hans uppgift är att påminna oss om ALLT vad Jesus har sagt och gjort och sedan förverkliga Jesu ord i vårt liv. Ingen kan bevaras i den sunda tron och läran utan den Helige Ande. Utan Honom är vi utlämnade åt oss själva och våra egna beslut och val och då hamnar VI ALLTID  ur den rätta kursen och missar målet. 

Men den Helige Ande är inte bara den som ska hjälpa oss att finna den rätta kursen för tro och lära, han är också Livgivaren som kan och vill göra vårt kristenliv just levande, ja så att vårt liv blir som en porlande frisk källa. Eller som löftet lyder i Jesaja 58:11b ”Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” Hur blir då ett kristenliv UTAN denne Livgivande Helige Ande? Jo då blir kristenlivet till lagiskhet och andligt undernärd religiositet. Man kan ju tänka att varför kom inte Pingsten direkt efter Påsken, dan därpå så att säga istället för att dröja 50 dagar? Det hade väl varit det perfekta om den kommit direkt på Påsken så inte lärjungarna behövt gå alla de där veckorna utan Hjälparen som skulle sändas för att hjälpa dem? Men dessa veckor av väntan och andlig hunger var nyttiga för att lärjungarna skulle inse sitt behov av den Guds kraft som Anden skulle komma med i deras liv.

Vi behöver precis som de ständigt bli påminda om vårt totala beroende av Hjälparen den Helige Ande som Jesus sände för att vi skulle komma både andligt och läromässigt rätt i det som är vårt kristna lärjungaskap i dessa de yttersta av de Yttersta dagarna. Jesus sa: "Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade."

 

Amen

 

Berndt Isaksson

 

 

 

Uppdaterat den 17 maj 2014

 

 

Att leva i och av Guds ord

 

Jag gillar ordet meditera, men tyvärr har det blivit ett så besudlat ord idag genom att det förknippas med diverse yogaövningar och annan österländsk ockultism alltifrån Tikva till Transcendental Meditation. Istället för meditera kan det då vara lämpligt att använda ordet begrunda. Det är för övrigt vad som sägs i Psaltaren 1:1-2

 

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord dag och natt.

 

(Bibel 2000 har uttrycket ”tänker på”, vilket ju också är ett bra uttryck. )

En lång rad löften radas upp i Psalm 1 till dem som begrundar (tänker på) Guds ord dag och natt. Dvs till dem som lever i Guds ord och i bön ber om att Gud genom sin Ande ska öppna upp ordet och göra det levande för ens ande och förstånd. Bibeln är för vårt mänskliga förstånd som den Bibel som ligger ihop slagen framför oss på bordet. En sådan Bibel kan där den ligger vara vacker, respektingivande och något man känner vördnad inför. Ja, man kan även känna tacksamhet över att den finns där på bordet i ens ägo. Men det är först om Bibeln öppnas och blir läst som den kan bli till levandegörande kunskap och insikt hos den enskilda människan, hos dig och mig.

I oss själva kan vi aldrig öppna Bibeln, utan vi kan på sin höjd känna vördad inför den. Det är bara den Helige Ande som kan öppna Bibelordet så att det för oss blir levande, talande, tröstande, vägledande och till ett personligt tilltal in i vårt liv. 

Joh 6:63Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.

 

1 Kor 2:14En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

 

Amen

 

 

Berndt Isaksson

 

 

Uppdaterat den 7 februari 2014

 

 

Guds JA och vårt ja

 

Ofta kanske vi lägger för stor betoning i vårt evangeliserande/vittnande på behovet av vårt ja till Gud. Är det inte snarare så att Bibeln lägger den stora betoningen på det som är Guds JA till oss människor? Det är inte i första hand så att det är vi som utväljer Gud och säger vårt ja till Honom, utan det är snarare Han som har utvalt oss och säger sitt stora JA till oss. Paulus skriver till församlingen i Korint: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet alternativ översättning: "Guds vittnesbörd" för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” 1 Kor. 2:1-2

 

Varför hade Paulus bestämt sig för att lägga total betoning på ”Jesus Kristus och honom som korsfäst”? Ja, Jesus Kristus som korsfäst är ju Guds stora vittnesbörd om hur HAN älskar oss. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son

 

Men är det då inte så att väckelsekampanjer genom tiderna ofta har lagt en oerhörd betoning på att det viktiga är vårt ja till Gud. Ibland med övertalning, ibland med ångestladdade hot, har människor uppmanats att säga ja till Gud. Men ofta har det bestående resultatet blivit klent och de som sagt ja har efter en tid inte alls levt i någon bekännande Kristusefterföljelse.

 

Till och om Israels folk säger Gud i 5 Mos. 7 att han utvalt dem bland jordens alla folk; men inte därför att de var större eller  vackrare eller godare än alla andra folk utan bara därför att han älskade dem. Det är också en genomgående sanning genom Bibeln, Gud har utvalt oss att vara hans, inte därför att vi är så bra och duktiga men detta enda ofattbara: HAN ÄLSKAR OSS.

 

Kristet lärjungaskap handlar om att öva sig i den tro där man finner sin vila och betoning i att det inte alls i första hand handlar om att jag har valt Gud utan om att han har valt mig. Jesus säger till sina lärjungar i Joh 15:16 ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.”

 

 Alltså, det handlar inte i första hand om att jag har älskat Gud, utan om att det i första hand är Han som älskat mig. 1Joh 4:10 ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder”. 1Joh 4:19 ”Vi älskar därför att han först har älskat oss.”

 

Frestelsen att appellera till det lagiska i vår natur finns alltid med, inte minst i evangeliserandet. Alltså frestelsen att lägga betoningen på att vi MÅSTE säga ja till Gud för att inte drabbas av domen och förtappelsen. Det lagiska "predikandet" med dess betoning på vad vi gör och vad vi väljer och vad vi bestämmer oss för har en bundsförvant i det lagiska i vår natur som människor. Men det ja till Gud som grundar sig i en lagisk motivering blir som ett äktenskap där mannen och kvinnan förenats utifrån andras övertalningsförmåga eller kanske rent av som i vissa kulturer, under hot och tvång. Ett sånt ja från oss är inte Gud intresserad av, han vill ha det ja från oss som föds fram utifrån att vi har sett och förstått hans stora kärleks JA till oss. Rom 5:8 ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

 

Vi är inbjuda i Guds kärleksförbund. Men hans kärleksförbund liknar inget. När vi sluter förbund så är det mellan åtminstone två parter som kommer överens om förbundets villkor. Men Guds kärleksförbund har Han själv upprättat helt utan att vi har någon del i dess tillblivelse. Det var Gud som krävde en motpart när frälsningsförbundet skulle bli en verklighet, därför blev Han själv en människa som levde ett fullkomligt liv och själv blev det fullkomliga syndaoffret som förbundet krävde. Det var Gud som i Kristus, själv sann människa och sann Gud, utropade på korset: det är fullbordat. Förbundet vi inbjuds att få del av var fullbordat helt utan vårt bidrag eller förtjänst. 2 Kor 5:19 ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”

 

Låt oss aldrig längs vägen tappa bort att det är Gud själv som är borgesmannen för vår frälsningsrelation till Honom. Fokus ligger inte på oss eller på vårt ja till honom utan på hans stora Ja till oss. Och när fokus får ligga på hans stora Ja till oss så finns den möjliga grunden att vi kan ge vårt sanna ja till det som är hans färdigberedda och fullkomliga frälsningserbjudande. Det var allså därför Paulus bestämt sig för att helt koncentrera sig på att "måla" Guds kärlek för dem i Korint, genom att berätta om den kärlek Gud bevisat genom den korsfäste Jesus.

 

Under de ca. tre år som lärjungarna vandrade med Jesus visade de ofta prov på otrygghet, rädsla, människofruktan, självhävdelsebehov m.m. Men Jesu lärjungaskola handlade om att göra dem trygga i tron på att de var älskade av Honom som själv Är Gud. Trygga i tron på att de i HONOM är totalt upprättade för tid och evighet. Jesus vill att lärjungarna då och att du och jag nu ska förstå att i tron på Honom är vi totalt upprättade och där vi redan nu, om inte här i världen, i Himlen bland Guds änglar har bästa tänkbara rykte om oss. I den himmelska världen är vi väl kända med bästa tänkbara rykte därför att man känner oss genom det på Golgata färdigberedda frälsningsförbundet. I Himlen är vi kända genom Jesus som blev vår frälsning.

 

Amen

 

 

 

Berndt Isaksson

 

 

 

 

 

 

Uppdaterat den 13 jan 2014

 

 

I Brudeskaran finner man varandra mot alla odds

 

Den senaste tidens dopdebatter i DAGEN och på bloggar har visat att det finns en aspekt som vi ska vara medvetna om. Nämligen att samtidigt som det finns ett falskt ”babelsbygge”, den sorts ekumenik där själva grunden är fel och leder fel, så finns det samtidigt en verklig ”ekumenik”, eller  om vi hellre använder uttrycket ”Andens enhet” där Jesustroende på ordets grund finner varandra. Detta sker i ett Andens nätverksbyggande där man i en informell gemenskap finner varandra från olika läger och i de olika traditioner som kristenheten idag de facto består av. Där man finner varandra i det som är kristenlivets Kärna och Stjärna – Jesus Kristus. Det blir en Brudeskara där man finner varandra mot alla odds och trots dem som hatar den Andens enhet som Jesus så innerligt bad om. En gemenskap där inte teologiska nyanser tillåts att vara stötestenar, men där man kommit fram till hela och fulla Sanningen vad Liv och Lära beträffar i det som är frälsningsavgörande tros- och bekännelsefrågor.

 

Men även den Enheten kommer vissa bekämpa och faktiskt i grunden hata. Minsta nyansskillnad från den egna tolkningen i aldrig så perifera frågor kommer man se som stora stridsfrågor för att hata och bekämpa oliktänkande tills dess att man drivit sig själv till den ensamhet som är raka motsatsen till den himmelska gemenskap som kallas ”fridens band”. Men de som drivs av  fiendskap till Andens enhet kommer till och med hävda att det är olika dop om någon inte bejakar just deras tolkning av hur dopet ska tillämpas.  Och så gör man till och med dopet, som är ämnat att vara förenande för alla Jesustroende, till en stridsfråga där man positionerna sig mot allt och alla och ytterst mot Gud själv.

 

Ordet säger:  ”Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band:  en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.” Ef. 4:3-6.

 

 

 

 

Berndt

 

Uppdaterat den 3 januari 2014

 

Låt oss leva i Nådemedlen som Gud i sitt ord förordnat!

 

Från tid till tid uppstår debatter omkring begreppen; nådemedlen, sakramenten kanalerna och liknande uttryck. Metodister brukar ofta använda ordet kanaler, mera än nådemedel och sakrament. Men vilket ord man använder spelar mindre roll så länge man vet vad man menar med dessa uttryck. Det är ju inte så att Guds handlande i vårt liv skulle vara begränsat till vissa kanaler (nådemedel) för som den Allsmäktige han är så kan han givetvis verka direkt genom sin Ande i vårt liv. Frälsningsvissheten är ju ett sådant exempel där Gud i vår ande sanktionerar genom sin Ande att vi är hans barn, att våra namn är skrivna i Livets Bok osv. Men vad menas då med nådemedel? Jo, de är särskilda kanaler som Gud förordnat för att kanalisera den nåd som verkar till helgelse i vårt liv. I själva nådemedlen finns ingen magi eller kraft i dess yttre former. Men de vill tjäna som just kanaler. Exempelvis vill Guds Ande när vi läser Bibeln använda Guds ord till att föröka och fördjupa vår förståelse – andligt och intellektuellt. Bönen vill tjäna som en kanal där vår personliga relation och bönetjänst fördjupas och stärks, så att vi blir sanna tillbedjare som tillber i Ande och Sanning. Församlingen är ytterligare en kanal som genom gemenskapen med andra troende blir en gynnsam växtmiljö där vi tillsammans växer och mognar som en lem i Kristi församlingskropp. Dopet är ett nådemedel som sker en gång, men är icke dessto mindre viktigt. Dopet beskrivs i Bibeln bland annat som en begravning av syndanaturen och som en uppståndelse till det nya livet i Kristus. Det fulla djupet i Dopets betydelse kan inte överskattas. Likaså är Nattvarden en kanal som Jesus instiftade, för att den skulle tjäna som en påminnelse om hans försoning och en påminnelse om att han ska komma åter. Den är ämnad att vara en kärleksmåltid mellan den troende och Jesus själv, precis som den var när Han instiftade den bland lärjungarna.

 

Dessa kanaler (nådemedel): Bibeln, Bönelivet, Församlingsgemenskapen, Dopet och Herrens Heliga måltid är alltså MEDEL Gud i sin nåd använder. Ytterligare ett lämpligt uttryck för allt detta är att dessa nådemedel är möteplatser där Gud på ett särskilt sätt stämt möte med oss i vår lärjungavandring. Mötesplatser där han ”sitter ned med oss” för att mata oss med det himmelska bröd vi behöver för ”att icke vägen bliver oss för lång” och så att vi orkar fullborda vårt lopp.

 

 

 

Berndt

 

 

 

 

 

Uppdaterat den 13 sep. 2013

 

De rovlystna

 

Den kände bibelläraren Sven Reichmann har i något sammanhang sagt, att den yttersta tiden kommer bli en lurig tid. Och det är så sant, och det är också så Bibeln beskriver de allra yttersta dagarna; som en lurig tid. En tid då många falska profeter och villolärare ska uppstå och då många även bland de troende kommer bli vilseledda och förda bort från den sanna tron.

 

Låt mig börja med en bibeltext från Matt. 7:13 Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. 14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.15 Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16 På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17 Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

 

Dessa ord stämmer verkligen på den tid vi lever i just nu. Vi ser hur många falska profeter träder fram och det är precis som Jesus har förutsagt, att de även ”gör under och tecken”. Och då blir Jesusorden så djupt allvarliga när han säger att dessa falska profeter är med sina under och tecken i själva verket ”klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.”

Jag tycker den beskrivningen av de falska profeternas hjärtan, och det som är deras verkliga uppsåt, är så kusligt stark. Alltså de kommer utklädda som får, dvs de verkar så oskyldiga och så ofarliga. För vad kan vara mer ofarligt och oskyldigt än ett får? Men det är bara en förklädnad dessa falska profeter har, deras verkliga ärende är det samma som de rovlystna vargarna har.

 

En rovlysten varg är något av det mest ondsinta man kan tänka sig. Vi hör ju idag ständigt rapporter om vargar i naturen som tar sig in i fårhagar och inte bara tar ett enskilt får som byte och sedan låter sig nöjas med det. Nej, en enskild varg kan ofta döda många, många får genom att riva och bita dem till döds i vad som även för naturen, där ju annars ofta en viss logik råder, framstår som meningslöst och besinningslöst våld där så mycket ”ond bråd död” som möjligt ska orsakas. Men såna är vargarna till sin natur. Det tillhör kan man säga ”naturens lagar”. 

 

Men tänk då så kusligt när denna ”vargnatur” visar sig hos de falska profeter Jesus talar om ska komma. Falska profeter som likt vargar bara vill riva, skada och döda så många får (själar) som möjligt. De falska profeterna har faktiskt enligt Jesus samma sorts natur som Djävulen själv. För i Joh. 10:10 jämför Jesus djävulen med en tjuv: 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Alltså Djävulen har samma sorts natur och uppsåt som de falska profeterna han talar om i Matt. 7, sådan som bara vill stjäla, slakta och döda.

 

Och det är detta vi ser nu i dessa yttersta dagar - falska profeter som uppträder på ett sånt sätt att många blir bedragna. De verkar så trovärdiga, så seriösa och inte minst så andliga ja, t.o.m. så karismatiska. Dessutom har de ju de där tecknen som ska åtfölja dem som tror, under och tecken och kraftgärningar, demonutdrivning osv. Ja, då blir det verkligen en lurig tid, då den som inte är vaken och förankrad i Guds ord också kommer bli bedragen och lurad bort från frälsningen. Därför behöver vi nu mer än någonsin andlig vaksamhet och den finns bara i Herden Jesu Kristi närhet. Utlämnade åt oss själva blir vi lätta byten. Endas i Jesu närhet och livnärda på Hans ord kan vi bli bevarade och inte bli byten för de rovlystna falska profeterna.

 

Amen

 

 

 

Berndt

 

 

 

Uppdaterat den 12 augusti 2013

 

 

En frälsningsfråga

 

Ibland kan man möta frågan om det är en frälsningsfråga om man inte tror på att Jesus är Gud. Går det inte lika bra om man förnekar att han är Gud, men ändå bekänner honom sin Frälsare?

 

Men Bibeln är tydlig i att den som förnekar att Jesus är Gud förnekar därmed Jesus, och då står man utan Frälsare.  Vissa läror talar varmt om Jesus, så även i moderna newage-läror. Man tillskriver honom allt tänkbart gott, men inte att han skulle vara Gud. Likaså gör den sektliknande grupp som heter Messianska Föreningen Shalom (MFS).

 

Men Jesus säger så här om sig själv i Joh. 8:24 ”Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder." Notera hur Jesus bekänner sig själv med en direkt anknytning till Gudsnamnet Jag Är. Den tidens fariseér och skriftlärda förstod också mycket väl att det var så Jesus talade om sig själv. Det var också den huvudsakliga anklagelsepunkten mot honom när man drev honom mot korsfästelsen; att han hade gjort sig själv till Gud. Poängen blir alltså att de som faktiskt kände skrifterna förstod att detta var vad Jesus menade och sa om sig själv, att Han är Gud och att Jesus menade att det dessutom är en direkt frälsningsfråga huruvida man tror och bekänner att Han ÄR Gud samt att man utan den tron och bekännelsen dör i sina synder. De förstod vad Jesus sa, de visste vad Skrifterna sa om den kommande Messias, men likväl ville de inte tro på Honom när Han kom.

 

Det är alltså en Frälsningsfråga att bekänna Jesus som Gud. Därför är det också så viktigt att försvara tron på Jesus som just GUD som blev sann Människa i Jesus, när den bekännelsen angrips från olika håll.

 

Berndt

 

 

 

Uppdaterat den 17 juni 2013

 

 

Något jag arbetar på

 

Som predikant säger jag alltför ofta när jag predikar ”Paulus säger” eller ”Petrus säger” osv. Alltså istället för att säga som man rimligen borde säga: ”Guds ord” säger i Paulus brev, eller i Jesaja bok osv. Jag vet att Billy Graham alltid var noga med att säga ”The Bible says” . Och visst är det så vi ska förhålla oss till hela Bibeln om vi verkligen tror på att Bibeln är Guds ofelbara ord givet till oss människor. Effekten av att exempelvis säga ”Paulus säger”, blir att man riskerar att undergräva Bibelns auktoritet genom att man i praktiken förmedlar en uppfattning att detta är något som personen Paulus tyckte. Bibelns egen proklamation lyder: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim. 3:16-17)

 

Därför har jag bestämt mig för att arbeta på saken och vänja mig av med ovanan att uttrycka mig som att jag i första hand citerar någon människa, när jag i själva verket citerar Skriften som till punkt och pricka är ”utandad av Gud”. Sen måste man ju rimligen därefter också säga i vilken bibelbok, kapitel och vers man citerar av praktiska skäl.

 

Vad jag alltså vill framhålla är att vi bör göra upp med den tidsanda som vill få oss att se på Bibeln som om den vore en ”åsikt” bland andra och som behöver kompletteras med mänsklig visdom och lärdom. Och aldrig kan Bibeln ens jämföras med denna världens religiösa skrifter vare sig de har kristna eller andra religioners förtecken. Jag behöver ständigt påminna mitt eget hjärta om att när jag läser min Bibel så är det ord som fullt ut är ”utandat av Gud” även om människor har fått vara redskap för att de skulle bli nedskrivna av människohand.

 

Bibeln säger: "Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning." Ps 119:18

 

 

Berndt

 

 

 

Uppdaterat den 30 mars 2013

 

 

Låt dig inte hotas till fruktan

 

Tänk dig en illasinnad person med ett vapen i handen och som dessutom hotar dig. Det vore en skrämmande och ångestladdad situation. Du skulle veta att vapnet den illasinnade personen hotar med kan beröva dig livet.

 

  Men om du då av någon anledning i den situationen skulle råka känna till att vapnet vederbörande hotar med helt saknar ammunition, så skulle du inte alls ha samma anledning att känna rädsla, fruktan och dödsångest.

 

  Det är ungefär den bilden Bibeln använder när den talar om Djävulen och döden. Ordet säger ” Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” 1 Kor 15:54b-57

 

Alltså Döden som kan liknas vid ett hotfullt och skrämmande vapen i Djävulens händer och som kan beröva oss vårt liv, har genom Jesu död förlorat sin ammunition, udden har Jesus brutit av. Utan Jesus skulle vår förestående död vara en katastrof, en evig förtappelse. Men genom att Jesus tog all vår synd på sig och dog för den så är vi genom tron på Honom försonade med Gud till evigt liv i salig gemensakap. Utan Jesus har vi all anleding att frukta dödens dödande ammunition, men nu har döden för den Jesutroende istället blivit en vinning att se fram emot med förtröstan och trygghet.

Ordet säger: ”Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.” Heb.2:14-15

 

Glad Påsk -Jesus lever och vi i och med Honom!

 

 

 

Berndt

 

 

 

Uppdaterat den 9 mars 2013

 

 

Avundsjukan - en giftig rot i själen

 

Avundsjuka kan bli till en giftig rot som växer in i vår själ och som sedan breder ut sig och dödar de friska och nödvändiga rötterna i vårt själsliv. Den som kommit i avundsjukans hårda grepp blir ofta väldigt uppfinningsrik i att komma på sätt att försöka skada eller förödmjuka den person man hyser avund emot.

 

Många människor har problem med avundsjukans giftiga rot i sitt liv. Och man är dessutom omedveten om att man bär på avundsjukan. Det sitter så långt inne att erkänna att man är avundsjuk. Men avundsjukan är som ordet säger just en sjuka. En sjukdom vi behöver bli botade ifrån, för den kommer annars att sprida sig och växa i styrka i hela vårt själsliv och på sikt förstöra vårt liv, våra relationer.

 

Ibland är vi som sagt omedvetna om att vi bär på avundsjuka. Eller rättare sagt, vi förnekar det. Vi tycker oss ha sakliga skäl för att känna som vi gör mot personen i fråga. Vi tycker oss kunna räkna upp flera orsaker till varför det skulle vara rätt att känna som vi gör, och vi kallar det något annat, men det är likväl avundsjukas giftiga rot som är verksam i vår själ.

 

Lyssna då till vad ordet säger i Gal. 5: 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

 

Alltså, avundsjukan är en av köttets gärningar som stänger oss ute från Guds rike. Därför måste den giftiga rot den är tas bort från vårt liv. Vår eviga salighet står på spel om  avundsjukan tillåts var kvar.

 

Notera hur avund grupperas ihop med sånt som avgudadyrkan och svartkonst.

 

Och Tit 3:3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

 

Alltså avundsjukan grupperas ihop med ytterst allvarliga synder, sådana som vi annars aldrig skulle försöka urskulda. Det är alltså enligt Bibeln en synd som vi ska vara angelägna om att bli av med om vi har den i vårt liv. Frågan som vi ställs inför blir då:  Är vi villiga att tro att Gud alltid kommer att ge de som i sig själva är fattiga allt de behöver och att det är de som är de verkligt rika?

 

Matt 5:3 "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.


Jesus har kommit för att befria oss från alla de giftiga rötter syndens makt planterat i vårt själsliv. I kraft av hans namn och blod kan alla de giftiga rötterna, även kallade köttets gärningar, bli borttagna från vårt Jag. Jesus kom för att göra allting nytt. I de situationer där du tidigare liksom slets sönder av avundsjukan, kommer du nu i stället kunna äga frid och tacksamhet även inför andra människors gåvor och framgångar.

 

Låt mig till sist citera ytterligare några bibelord om avund.

 

Ords 14:30

Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.

 

Pred 4:4

Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

 

Rom 13:11-14

11 Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning. 13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. 14 Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

 

 

 

1 Kor 13:4

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte …

 

Berndt

 

 

 

Uppdaterat den 31/12-2012

 

 

 

Att äta julskinka med gott samvete

 

Nyjudaisterna i vår tid vill gärna skuldbelägga kristna som äter julskinka, dvs griskött. Man menar att det skulle vara särskilt skymfande mot Jesus att göra det. Detta är givetvis bara ett av många exempel på hur nyjudaisterna vill lura in kristna människor i en lagsikhet och i trälomens gärningslära. Det som Paulus så starkt och tydligt varnade för. Att det i samma 3 Mosebok som grisköttet förbjuds också står så här: ”Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter” skulle jag tro att man tiger om och inte i konsekvensens namn bryr sig om.

 

Eller jämför 3 Mos. 11 och den långa redogörelsen om vilka djur man får äta respektive inte får äta. Svinet är ett av många förbjudna. Alla möjliga kräldjur och himmelens fåglar och annat räknas upp som förbjudna att äta. När du har läst det, så läs då om Petrus syn som han fick när han var i Joppe. Han säger i Apg. 11 följande:

 

 "Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6 När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät! 8 Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen." SLUT CITAT

 

Lägg märke till den tydliga tvåfaldiga innebörden i synen. Att precis som alla dessa tidigare djur varit förbjuden som föda men nu var förklarad som ren mat, så skulle också Petrus förstå att han inte heller längre kunde tänka på icke judar som orena människor utan att vi nu är ett i Kristus och att Jesus har dött för alla människors frälsning. Nu gäller med andra ord Nya Förbudet där all tidigare förbjuden föda är förklarad ren såväl som det som gäller i mellanmänskliga relationer, nämligen att det inte är fråga om jude eller grek, man eller kvinna utan vi är alla ett i Kristus. Det var den dubbla innebörden i Petrus syn.

 

 

Markus 7:14-19

"Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: 15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne." 17 När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. 18 Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren."

 

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.

 

 

 

Berndt

 

Uppdaterat den 24 december

 

Julbetraktelse

 

Nu står Julen för dörren och vi firar och gläds över det stora och grundläggande i vår kristna tro, att Gud blev människa i Jesus från Nasaret, för att leva ett fullkomligt liv och bli det fullkomliga offerlammet på Golgata. Jag tycker mig ana inför varje Jul hur de som förnekar att Jesus är Gud i människogestalt intensifierar sina försök att infiltrera kristna sammanhang med förnekelser av att vår Jesus Är Gud kommen i köttet.

 

Detta är då inte en kamp mot människor som vi möter utan mot andefurstar som är verksamma i denna värld för att Evangeliet ska urgröpas på dess frälsande kraft. Lyckas man så in tvivel om att Jesus är Gud, så vet man att det blir tal om en annan ”jesus” än den Bibeln vittnar om, och en annan ”jesus” kan aldrig bli en enda människa till frälsning. Det kan nämligen bara Jesus som är Gud. Ja man kan också säga att Han är Guds ansikte för dig och mig. Endast genom Jesus kan vi få kontakt som blir till salig gemenskap med Gudomen – Fadern, Sonen och den Helige Ande.

 

Att försvara den läran om vem Jesus är ska alltid vara en angelägenhet för oss alla. Samtidigt är gemenskapen med Jesus så mycket mer än bara en fråga om rätt lära, det är fråga om liv, och gemenskap, om en levande dialog där den Helige Ande påminner oss om och gör Jesu ord levande för oss. Alltså inte bara ord i bemärkelsen teorier och dogmer, men levande ord som blir oss till ljus, till hopp och till vägledning genom livet.

 

Låt denna Jul få vara en tacksamhetens tid där du tackar Gud för att Han kommit till oss i det att Han blev människa i Jesus.

 

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. … 

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. (Joh. 1: 1 och 14)

 

Berndt

 

Uppdaterat den 14 december

 

 

Ett inbäddat budskap till förståelse för ändetiden

 

När jag under denna vecka förberedde ett bibelstudium över en text jag säkert predikat över åtskilliga gånger genom åren och säkert ofta refererat till, så tyckte jag mig se något jag inte sett tidigare. Texten är Matteus 4:1-11 om när Djävulen frestade Jesus i öknen. Det jag brukar framhålla när jag talar över denna text är grundläggande principer och sanningar som att:  - Tre gånger frestades Jesus med verkliga och svåra frestelser, men övervann dem i kraft av Guds ord. Jesus hade ju strax innan frestelsen i öknen fått en väldig bekräftelse på att han var Guds Son, Messias. Frestelsekampen gick ut på att Jesus nu verkligen skulle få ”välja sida”. Skulle han hålla sig till den väg som Guds vilja med hans liv innebar, vägen genom lydnad, lidande och Golgata? Eller skulle han välja den enkla vägen, den utan lidande och med stora framgångar och populäritet och stor ryktbarhet? Jesus hade ju även som Människa av sin Far fått makten att skapa och göra under, jag all makt i himmel och på jord. Han stillade stormar, han gjorde kraftgärningar, han uppväckte döda. Men lydnadsvägen innebar för Jesus att Han aldrig skulle ge efter för frestelsen att använda den av Fadern givna makten för egna själviska syften. Och det gjorde inte heller Jesus, inte en enda gång.

 

Satans första frestelse gick ut på att locka Jesus till att förvandla stenar till bröd, för sin egen hungers skull men säkert också med antydan om hur många hungrande människor han skulle kunna hjälpa och därmed bli älskad, populär och av människor bli given makt och förtroende. Senare skulle ju också Jesus komma att göra mäktiga brödunder och vinunder. Men hans lydnad till och förankring i Guds ord gjorde att han kunde genomskåda det som var djävulens frestelse; att Jesus skulle välja den väg på vilken han skulle bli en bejublad ekonomisk undergörare där världens svält och fattigdom skulle bli löst en gång för alla.

 

Det fanns många goda argument för en sådan väg, ja det fanns även många lösrykta bibelcitat från Gamla Testamentet att ta fram till försvar för en sådan väg. Men med summan av Guds ord kunde Jesus genomskåda frestelsen och se att detta var inte hans Nummer ett i den kallelse och mål hans liv på jorden hade. Hans kallelse var inte att bli en messias som träder fram och löser denna världens trassliga ekonomi och orättvisor. Han citerar för djävulen det ord från 5 Mos som talar om att människan inte ska leva av bröd allenast”, dvs det materiella är inte och ska inte vara Nummer ett i en människas liv.

 

Den andra frestelsen kom när djävulen tog med sig Jesus till ”tempelmurens utsprång  och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”

 

Det handlade om att Jesus skulle hoppa ned ca 50 meter och på ett övernaturligt sätt inte bryta ett ben, än mindre slå ihjäl sig. Han skulle bli bekräftad som Messias genom en sådan spektakulär uppvisning, alla skulle förstå och bekänna honom som Messias. Människor älskar undergörare som visar på övernaturliga förmågor att göra under och tecken. Men för att skapa lite fromhet och lite mera djup i frestelsen så infogar djävulen ett bibelcitat från psaltaren 91 där Gud lovar oss änglabeskydd där de skall bära oss på sina händer så vi inte bryter ett enda ben. Alltså djävulen vill visa Jesus på vad han menar måste vara ett Guds löfte om han skulle hoppa från tempelmurens utsprång. Men återigen kommer Guds ord Jesus till hjälp och han genomskådar frestelsen och svarar; "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud." Alltså du skall inte utnyttja Guds löften i själviska syften som att skapa dig populäritet och berömmelse.

 

Den tredje frestelsen var kanske den svåraste; att Jesus skulle välja en politisk karriär för att rädda denna värld. Mycket vällovligt och lätt att försvara med många goda och vettiga argument. Denna galna värld skulle ju verkligen behöva Jesus goda ledarskap för att få stopp på krig, folkmord och orättvisor och fattigdom.  Djävulen kunde verkligen ge Jesus ett erbjudande när han erbjöd honom en politisk karriär med verklig makt. Denna värld i rent politisk mening var och är i den Ondes våld, enligt Bibeln. I utbyte vill Djävulen få del av Jesu universella makt i himmel och på jord. Du får den politiska makten över denna värld, om du bara faller ned och tillber mig, underförstått: ger mig del av din allmakt. Jesus såg dock igenom även detta, dels skulle det innebära att han då skulle vika av från Golgatavägen, den enda väg på vilken Satan skulle kunna bli besegrad och människorna återköpta. Han svar på den svåra frestelsen blev därför: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.

 

Konklusion: När jag nu denna gångna veckan studerade denna bibeltext så tyckte jag mig i den plötsligt se ett "inbäddat" budskap om hur en ändetidens motsvarighet kommer äga rum i samband med Antikrists framträdande, men då med den skillnaden att han kommer vara den som fullt ut bejakar de tre frestelserna som Jesus avvisade. Antikrist kommer i ett omvänt bejakande av dessa frestelser stadfästas i det som blir hans sataniska kallelse och tjänst.

 

Han kommer verkligen precis som Jesus välja sida när han ska börja sitt offentliga framträdande, men med den skillnaden att han blir Drakens (Djävulens) helöverlåtna redskap i denna värld. Han kommer inte avvisa utan tvärtom bejaka frestelsen att för sin popularitets skull framträda med stora mirakler:  2 Tess 2:9 säger ”Den laglöses (Antikrists) ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under.

 

Han kommer verkligen framstå som den som presenterar den politiska och ekonomiska lösningen för denna världs djupa ekonomiska kris.

 

Jesu val i frestelsekampen var att välja lydnadens, tjänandets och ödmjukhetens  väg till Golgata. Antikrist, däremot, kommer välja upprorets och högmodets väg där allt som är heligt kommer skymfas. Ordet säger om Antikrist: ” Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram,  motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.”

 

Jesus avvisade Djävulens erbjudandet att få alla världens riken, medan Antikrist som Vilddjuret kommer bejaka att få makten över länder och folk: ”Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag.  Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.” Upp 13:7-8

 

Jesu frestelsekamp mynnade ut i att han valde att bli offerlammet som Jesaja profeterat om med orden ” Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.” Detta skulle bli Jesu väg de närmaste 42 månaderna (3 ½  åren).

 

Men när Antikrist gör sitt framträdande inför sina 42 månader formuleras det som den raka motsatsen: ”Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader.” Upp 13:5

 

 

 

Berndt

 

 

 

UPPDATERAT DEN 25 NOVEMBER

 

 

Utlämnade eller överlämnade

 

Det finns i grunden bara två sätt på vilket vi kan leva vårt liv: utlämnade eller överlämnade. Utlämnade åt oss själva är vi genast offer för både inre och yttre kaosmakter, andliga och mänskliga vilseförare. Nåden från Gud i Jesus Kristus ger oss dock alternativet att leva överlämnade i Guds omsorg och ledning. Ordet visar hur denna Guds omsorg och ledning är direkt knuten till att vi lever i den sanna bibliska läran, och inte låter villoläror leda oss vilse. I Rom 6:17 läser vi

 

”Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ”

 

Det finns ett samband mellan att leva överlämnad i Guds ledning och omsorg och att leva överlämnad åt den rätta läran? Därför är det inte fåfänga dispyter när man är på sin vakt och gör andra uppmärksamma på villoläror som idag smyger sig in i den kristna förkunnelsen. Det finns de som ser det som ”grälsjuka” när vanliga enkla män och kvinnor påtalar att kända och upphöjda förkunnare faktiskt predikar i strid med Guds ord och då i grundläggande sanningar som är direkt förenade med det frälsande Evangeliet. Alltså sanningar om vem Jesus är och sanningar om hans frälsningsverk.

 

Ordet säger: ” Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.” 2Joh 1:9

 

De kaosmakter, mänskliga och andliga, som vill vilseföra oss dit där vi är utlämnade vet att vi då också blir lätta byten. Och utlämnade är vi som människor när vi inte lever överlämnade åt Gud.

 

 Bibeln antyder att den yttersta tiden kommer vara särskilt utsatt vad gäller den sunda läran: Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. ” 2 Tim 4:3

 

Där är vi onekligen nu! Därför kallar Herren oss till ett liv där vi är överlämnade åt Honom, för utlämnade åt oss själva kommer vi kastas mellan ändetidens många olika villolärare i deras bedrägliga spel med vår själ. Ordet säger:

 

”Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.” Ef 4:14

 

 

 

Berndt

 

 

 

UPPDATERAT DEN 18 JULI

 

 

Stackars Zlatan, stackars människor

 

Nyhetsrapporteringen idag domineras helt av nyheten att fotbollsspelaren Zlatan byter lag. På en presskonferens i Paris idag fick han frågan vilken religion han tillhör. Zlatans svar är så dåraktigt, samtidigt som det mitt i dåraktigheten innehåller en sanning. Han säger som svar på frågan att han är uppvuxen i sekulariserade Sverige där han fått lära sig att tro på sig själv:

Jag har växt upp i Sverige... Låt oss säga att jag följer mig själv. Religionen har inget att göra med fotboll men jag tror att fotboll i sig är en religion – där alla är välkomna.”

Zlatan har rätt i att Sverige är ett sekulariserat land där människor är sina egna gudar. Han har rätt i att religion har inget att göra med fotboll. Han har rätt i att fotboll blivit en religion.

  Men ack vilken livsdårskap. Vad har Zlatan och andra fotbollsavgudande människor den dag de ska gå över livsfloden. Fotbollsguden är lika död och handfallen då som denna världens alla andra gudar är – vare sig de är gjorda av trä eller sten eller gjutna guldkalvar. Stackars Zlatan, stackars människor.

 

1 Sam 12:21

Vik inte av för att följa tomma avgudar, som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet.

 

1Joh 5:21

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.

 

Berndt

XXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 6 juli

 

 

>>Kjell inspirerades att skriva denna betraktande dikt med bara frågor 1988. Han skrev detta på Engelska eftersom det skulle presenteras på en sammankomst med direktörer för en relativt stor multinational. Med hans tillåtelse lägger jag ut den här.

 

Berndt

 

 

 

Poem "A speech with only questions"

 

How can I make a speech with only questions?
How can I make it worthy, and not only words?
How is it possible to still transmit a message?
How can I keep your int'rest and be heard?

 

Which is the most important of all questions?
How many diff'rent answers can I get?
What is a man, oh, tell me where he's going?
Where does he come from and why is he here?

 

Which is the most important of all questions?

 

Am I a random matter-composition,
a son of apes or a Divine creation?

 

Is then my life confined to time, out of my choice,
a reoccurrence over and again,
or may it be eternal through the grave?

 

Am I unique and thus a new creation,
a reappearing ghost or just a whim of Fate?

 

What is the purpose of life?

 

What is the purpose of a random composition of matter?

 

What is the purpose if it ends at the grave?

 

How can energy produce its reason just by chance?

 

What more than just consumption,
can be the goal or curse,
of reappearing ghosts?

 

 

 

Where is the end,
if karma brought me where I am,
and forms a wheel,
from which I can't escape?

 

Why would an ape take care of coming generations?
If you say instinct, then who laid it there?

 

But, then again, what can I do?
Which choices did I have to come or not?
How can I dare to say it's not important?

 

Has God created me, a unique man,
to live beyond the grave within His love?


What if I'm just a fool,
who's random mind,

made just another folly?

 

What is the meaning of mistake if all is random?

 

What is your choice, the time is passing fast?

 

What is the most important of all questions?

 

What will you do, in case you choose too late?

 

 

 

XXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 1 maj

 

 

Kom med i Jesusrörelsen

 

Att följa Jesus är att komma med i en rörelse – den rörelse som hela Jesu eget jordeliv ger uttryck för; nämligen rörelsen mot Fadern. Det går som den röda tråden i Jesu liv och i allt som han gjorde och sa.  Han gav oss fantastiska löften, men tappar aldrig bort den röda tråden – den om rörelsen till Fadern. Dit var Jesus hela tiden på väg, även om han visste att han skulle behöva ta vägen via korset, övergivenheten och dödsriket för att kunna få med oss i den rörelse som har Fadern och hans hus som mål.

 

Jesus säger ty jag går till Fadern samtidigt lovar han att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Han har gått före och är samtidigt med oss. Allt handlar för Honom om att få med oss i sin egen rörelse – den mot Fadershuset. Med förvänta och längtan förbereder han rum åt oss i Fadershuset – han styr och planerar för vår ankomst ändå in i detaljer som vår bordsplacering vid den stora välkomstfesten. Han och Fadern Är ett och Han vill att där Han är ska vi också vara, och Han vet att utan den gemenskapen är vi faderlösa. Men för att ingen ska behöva vara faderlös och en gång hemlös, leder Han oss i den enda rörelse som är Vägen, Sanningen och Livet.

 

Välkommen med i Jesusrörelsen!

 

Amen

 

Berndt Isaksson

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 16 april

 

 

Att hata sina verkliga fiender

 

Våra verkliga fiender finns i vårt eget hjärta. Alltså det som verkligen hotar att ödelägga vårt liv och det som är det viktigaste av allt; vår gudsrelation. Våra verkliga fiender är inga yttre omständigheter och det är inte heller vissa människor. Nej, våra verkliga fiender har vi i vårt eget hjärta, de som Bibeln kallar köttets gärningar och exemplifierar dem med denna uppräkning: ”otukt, orenhet, lösaktighet,  avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant.” Och med direkt anknytning till detta säger Paulus: ”Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.”

 

Så visst är det fråga om våra verkliga fiender – sånt som hotar att beröva oss möjligheten att ärva Guds rike. Vad hjälper det om vi så vinner och får allt annat, men ändå står arvslösa inför Guds rike en gång?

 

När människor blir våra fiender och ovänner, säger Bibeln att vi ska älska dem, be för dem och visa dem Kristi sinnelag. Ja, så är vi kallade att förhålla oss till människor som vill oss ont eller hatar eller förföljer oss. Men vad gäller våra inre fiender, de vi har i vårt eget hjärta så är Bibelns budskap allt annat är försonande. De fienderna ska vi snarare hata och inte alls älska. Ordet säger ”Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.” och vidare ”Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.

 

Det gäller alltså att förstå och inse vad som är ens verkliga fiender här i livet. Dessa våra inre fiender är oss övermäktiga, vi har ingen kraft i oss själva att övervinna dem, utan de har oss i sitt våld. Men det är inte hela sanningen. Segerfursten på Golgata har en gång övervunnit dessa våra inre fiender i sin död. Våra inre fiender blev korsfästa med Kristus. Ordet säger: ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.”

 

Amen

 

 

 

Berndt

 

XXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 9 april

 

 

Hemmablindhet

 

Hemmablindhet är ett fenomen som kan gå igen på många områden i vårt liv. Man kan bo på en plats med fantastisk natur eller fantastisk utsikt eller ha ett enastående vackert hem. Så kommer någon på besök och påpekar hur vackert man bor, och man tittar sig om och säger lite förvånat, - jaha, det kanske jag gör…

 

Det vill säga, man har med tiden blivit så van vid det vackra man bor i att man blivit hemmablind, man tänker inte längre på hur fint och hur vackert det är.

 

Samma fenomen kan dessvärre också gå igen i trons relation till vår Herre. Vi kan bli något av hemmablinda inför vad vi faktiskt äger i tron och i den frälsning vi fått i Jesus. Den hemmavarande sonen i liknelsen om de båda sönerna, är också ett exempel på någon som drabbats av hemmablindhet. Trots allt det goda och vackra och trygga han ägde i fadershuset, så var han hemmablind och missnöjd och avundsjuk. Så tragiskt tycker vi när vi läser om honom i Jesu liknelse.

 

Men jag tror att vi alla i vårt kristna liv ständigt löper risk att drabbas av hemmablindhetens grådaskighet, där förundran inför nåden att tillhöra Kristus börjar blekna bort och tacksamheten rinner bort som vatten i sanden. När tacksamheten rinner ut så rinner avundsjuka och missunnsamhet in och människans inre förvandlas till en osund källa.

 

Att leva i förnyelsen med Jesus varje dag handlar om att aldrig förlora förundran och tacksamheten över att få tillhöra Honom. Där den förundran hålls levande finns också den ständiga förnyelsen som en flödande källa där vattnet aldrig är stillastående. Ja, förundra och förnyelsen hänger samman och ska så göra.

 

På Annandag påsk år 2008 skrev jag följande lilla dikt som också kan sammafatta det jag skrivit här ovan: 

 

Ständig påsk

 

Må det alltid vara påsk i mitt liv,

 en ständig överlåtelse -

 från mörker till ljus,

 från förtvivlan till levande hopp,

 från död till uppståndelseliv.

 

 

Levande Frälsare visa mig vägen,

till jagets död och andens liv.

Du som själv gick vägen,

öppna mina ögon i mitt Emmaus,

låt mitt hjärta alltid vara brinnande.

 

Berndt Isaksson

 

Annandag påsk 2008

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 30 mars

 

Finns det något hopp idag,

så är det med Jesus Kristus

 

En betrakelse författad av Frank

 

 

 

Det är inte speciellt roligt längre att leva i denna värld. Utvecklingen går blixtsnabbt och rent tekniskt lever vi i en abstrakt miljö som håller på att ta kål på oss. Vi är helt i händerna på våra datorer, marknadskrafter och kreditinstitut. Våra dagliga bestyr i form av informationsintag, sökande efter fakta eller att betala våra räkningar sker mer och mer via vår dator. De som fortfarande inte helt anammat användandet av datorer, behandlas segregerat av både bankkontor som postens kassaservice. Kommer man in med en bunt inbetalningsavier blir man ruinerad. Strategin är kristallklar. Vi ska vara ”fastlåsta” med det digitala hanteringssystemet. Ringer man upp någon instans får man genomlida en lång process med olika knappval. Möjligheten att få tala med en fysisk person är näst intill omöjlig. Kontakten med en annan människa håller på att försvinna helt. Mobiltelefonen har erövrat det mesta gällande kommunikationen och utan den står man sig slätt om man vill finnas med på den existentiella kartan. Den unga generationens framtid är jag inte avundsjuk på, sanna mina ord. Nu låter det som om jag är 100 år, men ibland känner jag mig faktiskt som en ”relik” för det har gått så rasande fort. Jag är inte innovativfientlig på något sätt, men vart tog människan vägen? Var finns de ”mjuka” värdena? Omtanken, omsorgen och ödmjukheten!

 

Dessa reflektioner är inget nytt under solen. Jag är inte ensam om att fundera över detta, men jag kände att jag ville skriva ner tankarna som kom till mig. Vi har ju levt med denna utveckling sedan slutet på 80-talet. Själv började jag 1987, trevande arbeta med en Mac. Idag är dessa grundmodeller reliker man ser på Tekniska Museet. K-märkta, grå ”sockerbitar”, med arbetskapacitet på hissnande 25 Mhz. Hårddisken var på fantastiska 4 Mb – fyra Mb! Internet var inte ens lanserad för allmänheten då. Den kom först under 90-talet, trevande och med stor skepsis bland allmogen. – Vad ska vi med det där till, det går väl inte att tjäna några pengar med Internet, den flugan kommer snart att vara över! Blickar jag tillbaka och tänker på detta är det svårt att hålla sig för skratt. Idag vore det omöjligt att göra något utan att ha tillgång till Internet, nästan. Är det någon mer än jag som råkat ut för en hårddiskkrasch, eller att routern packat ihop..? Visst tenderar dessa små händelser i vardagen att uppta hela ens tillvaro tills det är löst – vi är fast, mina vänner!

 

Jag är oerhört beroende av min dator på många sätt. Och jag uppskattar att den finns. Verkligen. Ett fantastiskt redskap som underlättar för många; ja, för oss alla. Intet tu tal om det. Med Internet har vi hela världens samlade information framför våra ögon och Guds ord kan också spridas på ett fantastiskt sätt. Varför jag filosoferar runt detta är för att det ibland kan vara nyttigt att sätta sig ner och verkligen tänka efter ibland. Vad gör vi om elektriciteten försvinner under en lång period. Då är säkert datorn det mista problemet, men ändå. Eller någon fyndig hacker saboterar Internet så att allt bara packar ihop för gott. Hur når vi varandra i våra små trosceller, forum eller andra kanaler vi idag faktiskt blivit bortskämda med. När vi till slut sitter fjättrade med våra mobiler, inga andra vägar till kommunikation finns. Vad händer med operatörernas girighet när monopolet ”äger”? Kommer det bli lika dyrt att ha ett telefonabonnemang som att tanka bilen. Bensinen är snart uppe på 16 kr, ”still rising”. Till sommaren blir jag inte förvånad om den kommer att tangera 20 kr/litern. Det Babelstorn vi alla varit delaktiga till att bygga upp, har nu nått en höjd som känns rätt svajig och instabil. – Nej, jag tycker inte det är ett dugg roligt längre. När det rasar kommer blir det jobbigt!

 

Vad har detta med tron på Jesus att göra då? Ja, hade jag inte haft min trygga förankring i Jesus idag, skulle jag förmodligen hoppa från ett berg, eller be bergen kasta sig över mig, för världen är i ett mycket dåligt skick. Att kunna sätta sin tilltro och sitt hopp till Herren är en förunderlig nåd, en trygghet vida allt annat. Människans blindhet finner inga gränser längre. I takt med att världen och världsekonomin fullständigt kapsejsar, ökar vanvettet med lyxigare hem, fetare bilar och pråligare livsstil. Att någon över huvud taget kan tycka det känns positivt i världen är för att de inte vill se, de har gått på alla lögner. Alla vill lyckas, bli kända, eller skapa något som gör att just han eller hon får lite mer uppmärksamhet. Pokerspel har blivit ett professionellt yrke! En del kreativa individer blir miljonärer på att hitta på ”appar”. Det finns inga gränser för hur vi människor kan ”ap(p)a oss idag! ”Kärleken skall kallna och människor ska vända sig mot varandra”. Ack så sant dessa rader går i uppfyllelse denna sena tid.

 

Hela vår värld leds nu mot ett gemensamt mål. En världsledare som kan göra allt bra igen. En som ska ingjuta lite trygghet i var mans sinne. Enhetlig ekonomi. Enhetlig valuta. Enhetlig regeringsstruktur (religion) – 666. Det är en människas tal och jag önskar så innerligt att någon kan knäcka denna mystiska kod. Det jag tycker är mest frustrerande är att vi alla leds, likt förhäxade råttor, i en jämn ström mot detta slutmål – NWO. Har ni tänkt på att ”krafter” lyckats göra lilla Israel till den stötesten som bär skulden till allt elände i världen. Om vi bara får bort Gud och Guds löftesland från världskartan kommer allt bli bra. – Pyttsan, det kommer väl inte förändra människors beteende, tvärtom är jag övertygad om att då kommer det verkliga helvetet bryta ut.

 

Till vem kan vi gå om inte till vår Herre Jesus Kristus. Detta abstrakta begrepp som för många idag är löjeväckande och gammalmodigt. Till och med i många församlingar skäms man för att uttala namnet Jesus. Det är lättare att säga gud, för då blir man mer generell, eller hur? Har ni märkt hur laddat namnet Jesus blivit de senaste åren? Man förbjuder andaktsstunder på äldreboende och skolavslutningar får inte förrättas i kyrkan längre. Det tragikomiska i hela ”kråksången” är att massor av människor dock kan hänge sig åt buddhism, hinduism, yoga, tikva och annan mysticism utan att blinka. Det kommer med all säkert att finnas en ISO-certifiering för vad som anses korrekt och vad som kommer att fördömas gällande den andliga sfären. Tro mig, det är nära. Vanvettet är i sin linda men det accelererar snabbt.

 

Det är hög tid att hålla sig vaken nu. Vi måste ruska om varandra och oss själva och alla som sover eller håller på att somna. Även om det är jobbigt. Låt dem bli arga. Låt dem smäda dig för att du påtalar läget. Låt dem säga att, – nu är du lite väl negativ! Men vi sår små frön, kom ihåg det. Herren får vattna sådden med sin barmhärtighet och nåd. Det uttalade ordet kommer att finnas kvar där och gro och oavsett när det smäller så hoppas jag att ordet vaknar upp hos dem. Måtte ögonen öppnas och förkrosselsen infinna sig på realtid, när man inser att det finns en sanning bakom Guds rena ord. Se upp bara! så att ni inte blir förhärdade och missar målet.

 

(Ett utdrag från World Challenge Inc. by David Wilkerson, October 19, 2009 (May 19, 1931 – April 27, 2011)

 

”Att hålla fast vid vår tro är avgörande, därför att den synd som förhärdar mest är otro. Israel förhärdade sina hjärtan ”såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen” (3:8). Detta skedde under Israels tid för prövning, när våldsamma vedermödor hade kommit över dem. Under den svåra tiden verkade det som att Guds löften svek dem. När det verkade som att Herren inte längre svarade på deras rop blev de förargade på honom.

 

Något likartat har hänt med många kristna i denna generation. Jag har talat med troende som en gång var brinnande och som nu har förhärdade hjärtan. Detta är människor som en gång förtröstansfullt vandrade med Herren. De trodde på hans Ord, grundade sina liv på bibliska sanningar, var fullständigt brinnande för Jesus. Sedan kom en kris. De ropade ut till Gud ur sina desperata behov, men deras böner besvarades inte enligt deras tidsplan. I vrede anklagade de Gud, ”Du svek mig!” Idag vill inte dessa människor höra ett ord av vad jag säger.

 

Andra har blivit förledda genom att umgås med ogudaktiga vänner. Guds nåd finns fortfarande för dem, hans barmhärtighet är utsträckt, men över tid har syndens njutningar förhärdat dem.

 

Gud hjälpe oss i dessa osäkra dagar att “ta oss i akt”, så att ingen av oss blir förhärdad i hjärtat på vår prövnings dag. Du tänker kanske att du aldrig skulle kunna förhärda ditt hjärta. Men svåra tider och vedermödor är garanterade att komma till alla som följer Jesus, ingen är undantagen. Därför, ”I dag, om ni får höra hans röst, må ni icke förhärda era hjärtan" (Hebr 4:7). Det är dags att få det rätt ställt med Gud!” (Källtext från David Wilkerson, 19 oktober 2009)

 

Jesus kommer snart! Är du redo att möta Honom när han kommer?

 

Med varma fridshälsningar till alla,

 

 

 

Frank

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 10 mars

 

 

Vill du överlåta dig i Herrens sårmärkta händer?

 

En betraktelse skriven av Frank

 

Det ligger en hemlighet i att leva i överlåtelsen till Jesus. Med alla frestelser vi möter i vår vardag kan det ibland bli svårt att leva upp till det man innerst inne vill, men Jesus är med oss, även i vår vardag. Han leder oss i det lilla och Han leder oss i det stora. Oavsett hur vi stundtals kan uppleva vårt liv med Honom, finns Han där. Han lyfter upp oss när vi faller och drar oss upp när vi trampar i syndens sörja.

 

 

 

Vi människor vill gärna vara duktiga och framgångsrika. Vi vill visa, både för oss själva och för andra, att vi duger som vi är. Och visst duger vi som vi är även i Jesu ögon. Han vet om att vi alla är skapade med olika förutsättningar och olika förmågor, olika kvalitéer. Men Han ser inte till det köttsliga, utan ser till vårt hjärta och vårt sinne. Vad vi vill med vårt liv i gemenskap med Honom och vad vi önskar i vår tro på Honom. Men ofta blir det en kamp. Kampen om vad vi vill och vad Herren vill.

 

 

 

Mitt liv har genom nåd hunnit bli mer än femtio år gammalt. Ja, jag börjar till och med närma mig sextio. Mitt hår är kritvitt och jag har blivit morfar. Men det är först nu kan jag se hur fantastiskt Gud har planerat mitt liv. Alla misslyckanden jag har förorsakat mig själv genom att ta felaktiga beslut. Alla dessa krascher. Min barnsliga tro på Jesus har dock varit med mig, även genom denna ökenvandring. Många med mig tror jag har en tro på Gud innerst inne. Den är så ren och oförvanskad när man är liten. Den bara finns där. Men som vi vet händer det saker genom livet som smutsar ner denna rena tro. Om man använder samma kläder för länge blir de smutsiga och solkiga. Det blir fläckar och till och med revor. Men vi kanske inte märker av att vi är skitiga och trasiga förrän någon påtalar det. När Herren ser att det är hög tid att slänga kläderna i tvätten, påtalar Han detta. Jag tror inte vår Herde glömmer bort oss. Han vill att vi ska tillhöra flocken. Men Han låter oss ibland utforska gräset på andra sidan, för att vi ska lära oss vad som händer när vi lämnar Hans inhägnad. Det kan ta olika lång tid innan vi återvänder till inhägnaden men till slut inser vi, som den förlorade sonen, att det var allt bäst hemma. Jesus sitter där på toppen av kullen med sin stav och spejar, kollar hur det går, ruskar på huvudet och avvaktar. Men till slut kommer Han med sin stav och drar in oss igen.

 

 

 

Egentligen vet vi så väl när vi gör fel. Men vi begår dessa synder ändå, för det är ju så förtvivlat roligt. ”Inte har väl Gud sagt…”. Det handlar inte om något ”syndaregister” här. Om vi med all vår egen kraft undviker dessa lockelser för att verka fromma, är bara det i sig en synd. Att bara tänka på det som lockar, ger ormen tillfälle att börja vattna. Och så blir tanken ett frö och vipps så sitter vi där igen. ”Vad vore väl en bal på slottet…”.

 

 

 

Överlåtelsen till Jesus gör att dessa lockelser upphör att existera. Man har ingen lust helt enkelt. Och det kan handla om så många saker, inte bara det mest uppenbara. Att tro sig vara oumbärlig på sitt arbete, att alltid lägga sig i; för att man tycker man vet bäst, tjäna mycket pengar eller bekymra sig om materiella saker. Vad spelar det för roll i ett vidare perspektiv – i ett evighetsperspektiv? Vad mer kan man ha än tak över huvudet och kläder på kroppen, mat på bordet; i materialism och framgångsambition. I ödmjukheten inför Herrens ögon upphör prestigen och självhävdelsen. Som att erbjuda hjälp till någon för det känns bra även om det kostar på ibland. Se bortom det småaktiga och le, låta detta bero och inte välja att ta strid. Visa medmänniskor kärlek och omtanke och uppoffra oss lite mer än vad vi brukar göra. Jesus uppoffrade ju allt.

 

 

 

Jag inser att ju mer jag struntar i försöka planera högtflygande planer i mitt liv, desto mer ledning och förlossning upplever jag att jag får av Herren. Gud planerar och det enda jag behöver göra är att vandra med Jesus Kristus i min vardag. Det är obeskrivligt enkelt och helt enkelt obeskrivligt fantastiskt.

 

 

 

Matteus 6:25-34

 

 

 

Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

 

 

 

Vågar du ta dessa bibelverser på allvar och testa om det håller i ditt vardagliga liv? Vågar du släppa taget och överlåta dig HELT i Herrens händer? För där i ligger hemligheten med att vara frälst! Vi lever i en sen tid. Jesus kan komma mycket snart, men om tider och stunder vet vi inte. Och det spelar egentligen ingen roll när Han kommer, för vi ska vänta Honom varje dag – för i väntan håller vi oss vakna. Jesus hjälper oss att inte somna!

 

 

 

Vi har fått löften – inte om framgång och rikedom – men vi har fått löften att Han ska bistå oss, om vi vill överlåta oss i Hans händer. Det är det enda Han önskar av oss!

 

 

 

Frank

 

XXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 24 februari

 

Hur skall det bliva där?

Hur det kommer bli i Tusenårsriket ska vi kanske vara lite försiktiga med hur vi tolkar Guds ord och det knapphändiga som Guds ord säger om den saken. Jag tycker i ärlighetens namn att det är svårt att förstå de bibelord som möjligen kan tolkas som att vi kommer fira Högtiderna från 3 Mos 23 i Tusenårsriket. Somliga tolkar profetböckerna i Bibeln som att omskärelse, en upprättad tempeltjänst med offer m.m. kommer praktiseras i Tusenårsriket.

 

Det där blir som sagt svårbegripligt – att vi skulle hålla på med förebilder som då redan har fått sin uppfyllelse i Kristus Jesus.

Men min gode vän Kjell skrev här om dagen två inlägg på bloggen Vakna Sverige som jag tror visar på en hållbar tolkning och förståelse .

Kjell skriver bland annat så här:

"Och allt medan ny-judaisterna forsätter att förvilla folk har alltså frågan blivit brännande.

 

Det brukar alltid hjälpa om man kan förstå hur andra tänker, att sätta sig in i andras situation, och jag skall ponera litet grand.

 

Tänk dej att du vore en rättrogen jude som verkligen älskar Herren. Tänk dej att du sitter i exil. Kanske vid Babels floder, och gråter och längtar tillbaka till ditt land, dina traditioner och den omgivning i vilken du var van att söka Herren.

Vad skulle ha hänt med din tro, ditt hopp och din kärlek om någon hade sagt dej att du bara skall sluta sörja för snart blir alla dessa saker irrelevanta.

Om du däremot skulle ha blivit tröstad med orden: Var inte ledsen, allt kommer att bli bra igen…….

Hur skulle du då ha tolkat den trösten?

 

Och vidare skriver Kjell också:

 

Hmm, kanske måste jag fylla i litet grand genom att svara på min fråga.

Givetvis skulle personen i fråga ha föreställt sig en återgång till det han rätteligen ansåg vara gott.

Men jag är övertygad om, att när verkligheten blir synlig så kommer han att säga ”AHA! Det var således detta som traditioner och ritualer pekade fram emot. Baruch Ha’Shem Adonai!”

Och där tror jag att problematiken ligger.

Han hade traditionerna och ritualerna och upptäcker fullheten.

Men om man har fullheten och lämnar den för traditioner och ritualer, är det något som är galet. SLUT CITAT

Se resten >>HÄR

 

Och det där kan ju också möjligen jämföras med när Uppenbarelse- boken försöker att med mänskliga ord förklara något som ligger långt bortom allt vad vi med vårt förstånd kan begripa, dvs himmelens härlighet. Johannes får hela tiden säga att ”det var likt” eller "det var såsom" för det fanns inga egentliga ord som fullt kan beskriva vad han såg i himlen.

För vi kommer helt säkert bli förvånade över vad som visar sig ligga i uttrycket att i himlen ”skall Guds tabernakel stå ibland dem”. Vad ligger i det? Ja, förbered dig på att det är något oändligt mycket större än det som var det ambulerande tabernakel israelerna kånkade med sig på ökenvandringen.

Och vad är den verkliga innebörden i orden Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel.” Vad som kommer visa sig ligga i de orden kommer givetvis att övergå allt vad vi här och nu kan föreställa oss; alltså att Gud och Lammet är dess Tempel.

Likaså vad är den verkliga innebörden i de ljuvliga orden:   "Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet.”

Alltså: Tusenårsriket och ännu mera den eviga Himlen övergår allt vi kan föreställa oss. Skuggbilder och liknelser kan i bästa fall låta oss ana en försiktig glimt av vad vi har att vänta. Kjell uttrycker det bra när han skriver att man där kommer säga ”AHA! Det var således detta som traditioner och ritualer pekade fram emot.

 

Och det stora och hissnade är att vi genom tron på Jesus står i förbindelse med den Verklighet vi har men ännu inte ser. Paulus säger:

"Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus."

 

 

Berndt Isaksson

 

XXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 19 februari

 

Rajans predikan

 

 

Predikan hölls i Pingstkyrkan i Kumla 2012-01-22

 

”Jesus skapar tro”

Matt: 8:5-13

Jag önskar er alla Guds frid. Jag håller mig till söndagens predikotema: Jesus skapar tro. Herren talar till oss genom (David) Ps:46:11 ”Bli stilla och besinna att jag ä Gud”.  Låt oss på nytt besinna att Jesus är den levande Guden som i våra liv skapar tro. George Whitefield var en metodistpastor på 1700 - talets England. Han fick predikade för 20.000 till 30.000 personer på en gång som fick höra hans predikan.  Det berättas att en gång då George Whitefield skulle predika. Så gick en man för att lyssna på honom och medan han är på väg möter han en bekant och får frågan: Vart är du på väg? Jag ska höra George Whitefields predika, svarade mannen. Då blev den andre mannen förvånad och sa: men du tror ju inte på det Whitefield predikar.

 

Nej, sade han, jag tror inte, men det gör George Whitefield. Whitefield var en predikant som hade sin blick fäst vid Jesus, han hade full fokus på Jesus. Det var det folk såg hos honom.

 

 

 

Den romerske officeren besinnade Gud. Det är Matt som berättar i kap 8:5-13 om den romerske officeraren som kommer till Jesus och ber om hjälp, om Guds  ingripande i sin tjänares liv. Än idag kan vi se hur officeraren fäste sin blick på Jesus. Han hade full fokus på Jesus. Han trodde på Jesus, inte bara det. Han även förstod vilken makt Jesus har, han förstod att det fanns en levande allsmäktig Gud mitt ibland dem, som var verksam. Det märkliga är att han tilltalar Jesus med ordet: Herre. Samma ord som man använde för att översätta Hebreiska (Arameiska) bibel till den grekiska bibel septuaginta: ordet: Herre: På grekiska kyrios. Det är en bekännelse. Han bekänner Jesus Herre: Kyrios. Det var den bekännelsen som gjorde att det mäktiga romerska riket blev nervös och rädd för: ”Jesus är Herre”.

 

Tiderna är svåra, världen förändras och mitt i allt detta behöver vi bekänna frimodigt att Jesus är Herre. Säkert tänker vi på hur vi kristna ska idag i dessa svåra tider, kunna utveckla vår tro, fördjupa vår Guds relation och växa i tron på Jesus. Mitt i dessa svåra tider säger Guds ord till oss: tappa inte koncentrationen på Jesus i våra liv. Vi förstår hur viktig, hur betydelsefullt det är att ha koncentrationen i livet, på många olika områden så som: Arbeten, studier, familjen, sporten och musiken. Vill vi ha en god framtid, vi vill komma någonstans, bli något i livet och då får man inte tappa koncentrationen, fokus. Men vi har blivit duktiga på att hålla koncentrationen i fokus till exempel att vi kan köra bil medan vi lyssnar på radio, pratar i mobilen, pratar med varandra,  när vi skriver sms och läser sms samtidigt som vi kör bil. Vi har full kontroll tills det en dag smäller till. Mina vänner vi vet och så att många människor har svårt att samla sig i dessa tider. Många är splittrade, stressade och har svårt att koncentrera sig på livet. Mitt i allt detta får vi kristna inte tappa fokus, koncentration på Guds ord, inte tappa fokus på vårt trosliv, Gudsrelation och andliga liv. Inte tappa fokus på Jesus och Guds ord i Heb.Brevet 12:2-3 uppmanar oss idag: ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus trons upphovsman och fullkommare. För att vinna den glädje som väntade som väntade honom uthärdade Han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet”.

 

Jesus är i våra liv anledning till tro, trons upphovsman och Jesus är den som har makt och förmågan att fullkomma tro i våra liv. Han väcker inte bara tro i oss. Utan han fullkomnar även tron i våra liv. Vi behöver idag återigen satsa på att fördjupa våra liv i Jesus Kristus. Att satsa helhjärtat, halvhjärtat ger inte mycket. Gud kallar oss på nytt att satsa helhjärtat på Jesus. Men Petrus i Matt: 14 tappade fokus på Jesus, mitt i en ström då vågorna gick höga. Han fäste sin blick på de höga vågorna och började sjunka men Jesus lyfte honom upp. Det stormar mycket nu för tiden även i andlig bemärkelse. Vi har redan sett många stormar: Gudrun, Per, Dagmar, Emil, osv. Stormen Gudrun var värst, ödelade mycket skog. Rykte upp stora feta, gröna friska träd med rötterna så att de låg upp och ner och vända. Jag tänkte på de träd som överlevde stormen, som stod kvar. Jag blev nyfiken på dem och fick höra en förklaring om de att vatten nivån på vissa ställen är så djup att träden där måste sträcka sina rötter ner till djupet för att få vatten. Rötterna då går djupa och blir starka. De feta gröna stora träden som ryktes bort av stormen hade inte så djupa rötter. Men de som hade långa djupa rötter kunde stå fasta mitt i den värsta stormen.

 

 

 

Det är mycket som bara flyter ner för tiden men vi behöver hålla fast i vår övertygelse på bekännelse på Jesus, Guds ord uppmanar oss i upp.2:25 ”Men håll fast vid det ni har, tills jag kommer tillbaka” säger Jesus.

 

 

 

En av dem som gjorde det var Jacob även kallad Herrens broder. Det berättas om Jacob att hans knä hade så tjock hud att det kunde jämföras med kamel skinn. Han bad ofta för sitt folk på sina knän. Jerusalems invånare respekterade honom och kallade honom: ” Den rättfärdige”. Han var den ledare som blev kvar i Jerusalem och tog hand om församlingen i Jerusalem då många andra kristna ledare flydde Jerusalem. Enligt den judiske historiesskrivaren Josefus, hatade översteprästen Ananus, Jacob. Han såg till att Jacob blev gripen och anklagad, för att ha brutit lagen och ville passa på att avrätta Jacob, men översteprästen visste att folk lyssnade på Jacob och ville ge Jacob en sista chans att offentligt ta avstånd från Jesus. Jacob accepterade det erbjudandet. Man samlade invånarna och förde Jacob på tempel muren, då folkmassan såg Jacob, ropade de till honom ”Du rättfärdige man säg oss sanningen om denne Jesus”. Jacob svarade: ”Han sitter på maktens högra sida och skall återvända på himmelens skyar”. Folkmassan jublade och fariséerna greps av stor ilska och ögonblickgen beslöt att störta Jacob ned mot marken för att döda honom från den höga tempelmuren. Men han dog inte av fallet utan bad för dem, men de stenade honom till döds. Jacob hade verkligen fokus på Jesus.

 

 

 

Paulus undervisar oss om det i Kolsser.B. 2:6 ”Ni har lärt känna Herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervistas i och låt er tacksamhet överflöda.

 

 Amen.

 


Rajan Ganda Mall

 

XXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 23 dec.

 

En Julbetraktelse skriven av

pastor Benny Julås

 

Profetiska budskap

 

Det var vinter i Israel. Kungen satt framför kolpannan för att hålla värmen. Med en pennkniv skar kung Jojakim bort bit för bit från den bokrulle som det lästes ur och kastade bitarna in i pannan. Det var orostider och många gjorde anspråk på att komma med en hälsning från Herren.

 

Vad Jojakim tyckte om budskapet som lästes upp för honom är ju uppenbart. Men nu visade det sig att det var en hälsning från Herren som han nonchalant slog bort utan att pröva. Jeremias budskap - som det handlade om - gick inte alltid fram i sorlet av andra röster. Det var många som kom med råd till kungen.

 

Under profetiska tider tycks människan inspirera varandra till att komma med budskap från Herren. Det verkligt profetiska hamnar lätt i skymundan och det är inte förrän senare som mottagarna förstår vidden av profetens hälsning. Israel fördes bort i fångenskap till Babylonien och där insåg folket vilka av profeterna som talat sanning, bland annat till Jojakim.

 

Människan tycks kunna inspirera varandra till profetiska budskap. Det blir lätt lite för mycket, säkert i all välmening. Det som kommer från Anden blandas med det mänskliga. Det blir rusningstider eller som Herren säger genom Jeremia: ”Jag sände inte dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade de” (Jer 23:21).  

 

Det gäller att ge akt på sig själv så man inte rusar iväg, liksom profeterna prövade sig själva. Vid ett tillfälle säger Jeremia: ”Då förstod jag att det var Herrens ord.” (Jer 32:8). Först efter att pusselbitar fallit på plats och han prövat orden förstod Jeremia att budskapet var ifrån ovan. Det gällde tydligen att sortera även för honom.

 

Det kan alltså finnas en viss osäkerhet kring den äkta profetens budskap, och ändå är den äkta. Även profeterna fick ju forska kring vad Gud ville ha sagt. Som Petrus skriver:

”Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.”

(1Pe 1:10-11)

 

Kung Jojakim kastade Herrens ord i kolpannan. Vilken skillnad mot den kung i Israel som hängav sig mest till Herren, nämligen Josia. Om honom står det: ”Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till HERREN i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom”(2Kun 23:25).

 

Vid en renovering av templet hittade man lagboken som varit försvunnen en tid. När man läste för kung Josia vad som stod skrivet där så slet han sönder sina kläder i förtvivlan (till skillnad mot Jojakim), ty man hade kommit långt bort från Herren. Josia sammankallar sina ministrar - för nu var goda råd dyra! Men han frågar inte ministrarna om råd, utan han säger åt dem att gå till Hulda, klädkammarvaktarens hustru. Hulda? Skulle de gå till Hulda mitt i värsta krisen? Jo, för hon hade svar från Herren att ge.

 

Tänk om våra ministrar och ledare skulle gå till ”Huldror” och be om råd, och inte enbart experter på området! Fast det krävs ju en viss ödmjukhet för detta.

 

Benny Julås

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 21 november

 

Fiskarnas och fåglarnas lov

 

Annica länkar i Samtalsforumet till en >> mäktig film där tusentals starar flyger fram och tillbaka över himlen och på exakt samma ögonblick viker dessa starar av i samma riktning. Samma fenomen kan man se i fiskstim som kommer simmandes och hur de som på en signal blixtsnabbt ändra riktning och var enda fisk väljer samma riktning som om det vore en enda kropp.

 

Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört sägas att vetenskapen än idag inte kan förklara hur detta med fiskstimmens och fågelflockarnas totala koordination på bråkdelen av en sekund går till. Men i vilket fall så är det ju Gud som lagt ned denna förmåga hos fiskarna och fåglarna, så att tusentals individer kan färdas fram som om det vore en enda kropp.

 

Det är ju också en underbar bild på hur församlingen, Jesu kropp på jorden idag, ska fungera och färdas fram genom denna värld. Tänk om vi kunde bli så ett i den enhet som inte är mänskligt framorganiserad men som är Andens övernaturliga enhet, där varje lem låter sig ledas av ”signaler” från Honom som är huvudet för kroppen – Jesus Kristus.

 

Idag strävar man efter enhet i kristenheten, men man söker den så ofta på fel grund. Bara på Bibelns grund och i öppenhet för den helige Ande kan verklig enhet uppstå, den enhet som förhärligar Jesus i denna värld.

 

Berndt

XXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 1 november

 

Att förmana eller inte förmana,   det är frågan

 

Jag tror att vi alla har erfarenhet av situationer där vi haft saklig anledning att förmana någon som vi sett handlat fel, eller som har en felaktig attityd. Det kan vara i allt ifrån små vardagliga frågor till stora och viktiga frågor i livet. I Galaterbrevet har Paulus en viktig princip att följa i allt slags förmanande, och som ska vara helt vägledande för oss som troende och som han kallar oss ”andliga människor”.  A och O i allt vårt förmanande ska vara att vi först rannsakar oss själva och frågor oss om det är i ödmjukhet (mildhet) som vi kan ge den förmaning vi känner behöver ges till en medbroder/medsyster.

 

Alltså vi kan ha i sak hur rätt som helst när vi förmanar och tillrättavisar någon, men om vår förmaning inte ges i ödmjukhet så ska vi hellre hålla tyst. Förmaningar som inte ges i ödmjukhet/mildhet gör nämligen bara skada hos den förmanade och blir oss själva till frestelse och fall.

 

Det Paulus visar på är ju på ett sätt inte alls några ”djupsinnigheter” utan en princip som vanligt ”bondförnuft” borde lära oss. Alltså att förmaningar som ges i aggressivitet eller hårdhet aldrig på sikt ger någon god frukt. Sånt skapar nämligen bara avoghet, motvilja eller skenhelighet hos den som blivit förmanad.

 

Gal 6:1 ”Bröder, om någon ändå skul­le er­tap­pas med en över­trädel­se skall ni som är and­li­ga människor vi­sa ho­nom till rätta, men gör det med ödmjuk­het, och se till att du in­te själv blir fres­tad.” (Bibel 2000). Folkbibeln skriver ” skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan.”

 

 

Så när vi ser att någon behöver förmanas ska vi inte bara vässa våra argument för att påvisa hur fel personen i fråga har eller hur fel han/hon lever. Vi kan ha alla de rätta argumenten på vår sida och ha i sak hur rätt som helst, men om det inte ges i ödmjukhet är risken mycket stor att vi ger personen i fråga den sista knuffen utför stupet.

 

Så många människor med frikyrkobakgrund lever idag i bitterhet och med ryggen åt både Gud och kristenheten därför att de kanske redan i sin ungdom möttes av kärlekslösa och kallsinniga förmaningar. Men så finns det också de i våra led som livet igenom har varit bevarade i tron och som när det ser tillbaka på sitt liv kan känna en djup tacksamhet till sådana som i ödmjukhet och mildhet förmanade dem i ett visst skede i livet och som med förmaningen blev till vägledning och hjälp att hitta rätt i livet.

 

Berndt

XXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 25 okt.

 

 

Saknar det karismatiska

 

Jag känner idag en sådan djup saknad över att det i kristenheten blivit så sällsynt med sant karismatiskt andligt liv, det som jag växte upp med i ett sammanhang på 70-talet och där jag kände mig ”som fisken i vattnet”.  Har man en gång upplevt sådana tider så längtar man efter att åter få uppleva det igen. Idag ser jag inte att den karismatiken finns i något sammanhang i detta land. Med framgångsteologins inträde så rann den sunda karismatiken ut, och vad jag kan se har den inte återkommit. Givetvis skulle många kunna bemöta det påståendet med att hänvisa till sammanhang de är med i och där de skulle säga att det minsann finns en sund karismatik.

 

Men i stort är läget bekymmersamt och sorgset. Dels har vi den brända marken efter framgångsteologin, dels har vi den nu växande falska karismatiken, Ja, jag kallar det för den falska karismatiken eftersom grunden är fel och inriktningen minst lika fel. Med den s.k. torontovälsignelsen påbörjades något som skulle korrumpera det karismatiska och förvanska det till något groteskt. Fenomenet med holy drunkeness, som visade sig i början av den SÅ KALLADE torontoväckelsen  tycks nu komma i en andra våg inom den falska karismatiken. Samtidigt ser vi också hur ”herraväldesläran” breder ut sig där den falska karismatikens apostlar börjar göra maktanspråk över samhälle och kulturliv och med tydliga politiska maktambitioner som ger kusliga vibbar. Inom den falska karismatiken sker det onekligen vissa ”under och tecken”, vilket är en del i ändetiens andliga förförelse. Jesus förutsa detta att dessa falska apostlar kommer säga; men vi har ju gjort kraftgärningar i ditt namn, men likväl av Jesus på domens dag ska de få höra Honom säga: ”Jag kände er aldrig”.

 

Kommer vi åter få se en VERKLIG karismatisk förnyelsevåg? Jag vill ju gärna tro det, även om jag vet att Bibelns beskrivning av det andliga klimatet tiden före Jesu tillkommelse är en dyster bild. En tid då kärleken har kallnat hos de flesta, vilket inte tyder på en levande karismatik med den Andes värme som då brukar vara rådande. Den yttersta tiden beskrivs som en tid med stort avfall från Guds ord, vilket inte heller tyder på en levande sann karismatik.

 

Men är då läget hopplöst? Nej, inte alls. Jesus är med oss alla dagar intill tidens slut. Den Helige Ande som Han sänt som en Hjälpare och Tröstare är likaså med oss alla dagar, för att påminna oss om allt vad Jesus sagt och gjort för oss. Så visst finns det kraft och hjälp att få även i den tid som i övrigt beskrivs som svår och prövosam och kärlekslös.

 

 

Berndt

 

 

XXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 14 sep.

 

Guds dårskap är visare än människor

 

Vi lever i en tid när många vill intellektualisera den kristna tron, i någon förhoppning om att den då ska bli mera tilltalande för vår tids moderna och upplysta människor. Bakom den förhoppningen döljer sig ofta det faktum att man skäms eller blygs för det enkla evangeliet om tro på Jesus som den enda frälsningsgrunden. För det mänskliga förnuftet är evangeliet en dårskap och något att skämmas för. Men så har Gud ordnat det.

 

Om den frälsade tron vore beroende av förnuftet så skulle de stora nobelpristagande genierna vara de mest troende och gudshängivna av alla människor. Men gåvan att äga trons djupa förtröstan är inte kopplad till vår intelligens. Vår kärlek behöver inga förnuftiga skäl för att älska.  Vi kan ha tillit till våra nära och kära utan att använda vår förmåga till logiskt tänkande. Den som blivit gammal och senil förlorar inte sin tro. Mentalt efterblivna människor kan tro lika mycket som andra, ja ofta med större förtröstan.

 

Låt oss därför aldrig skämmas för enkelheten i Guds goda evangelium om frälsning i tron på Jesus som vår Frälsare. Världen kommer alltid förakta det enkla evangeliet. Bibeln säger om Jesus :

I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.” Luk 10:21

 

Berndt

XXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 13 aug.

 

 

Ska kristna fira sabbat?

 

 

Tidningen DAGEN har en bra artikel som på ett avdramatiserande sätt tar upp den ofta inflammerade frågan om kristna ska/kan fira sabbat.

 

Sabbaten är en av de bibliska högtiderna, som dessutom firas varje vecka på lördagen.

 

Min personliga uppfattning är att vi som nytestamentliga kristna inte behöver fira dessa högtider, men att vi inte heller är förbjudna att göra det. Vi vet att Jesus och apostlarna firande de bibliska Högtiderna, och att det var först några hundra år senare som kejsaren i Rom förbjöd och avskaffade dessa som han menade var ”judiska högtider” och därmed inget som kristenheten skulle befatta sig med.

 

Idag firar vi i kristenheten högtider som inte alls uttryckligen är påbjudna att fira i Bibeln, som exempelvis Allhelgonahelgen, julhelgen och de högtider som finns i kyrkoårets olika söndagsteman.

 

För mig är poängen det som Paulus formulerar så här:

 

Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” Kol. 2:16-17

 

Det ordet tolkar jag som ett bejakande av att fira högtiderna, såväl som att man INTE MÅSTE  göra det. Verkligheten finns i Kristus, men inget ska känna sig dömd om man av rent pedagogiska själ för struktur i sin Kristusrelation firar Herrens Högtider. För låt oss komma  ihåg att alla Herrens Högtider är gammaltestamentliga förebilder som handlar om Jesus – hans verk vid hans död, uppståndelse och då han sände Anden på Pingsten, och de fyra hösthögtiderna handlar om det som ska ske när Han kommer åter.

 

Så att fira Herrens Högtider eller inte göra det är en fråga om frihet där var och en har frihet att göra som man själv finner lämpligt, ”låt därför ingen döma er…” för verkligheten finns i Kristus.

 

Men riktigt fel blir det däremot om man menar att det skulle vara frälsningsavgörande om man firar Herrens Högtider. Då har man hamnat i den lagiskhet som Nya Testamentet så kraftigt varnar för.

 

Jag firar personligen inte sabbat, men på senare år, med början 2008, har jag funnit en glädje och inspiration i att ha en enkel manifestation på Basunhögtiden (Rosh Hashana) som ju är en Biblisk förebild på det som ska ske vid den sista Basunens ljud då de som hör Kristus till ska ryckas upp Honom till mötes i skyn.

 

Berndt

 

Relaterande artiklar:

 

>> HÄR

 

 

>>HÄR

 

 

>>HÄR

 

 

 

XXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 6 aug.

 

 

En kollega i Metodistkyrkan skriver idag några mycket tänkvärda ord om ensamhet. Han skriver så här:

 

Ensam

säger vi.

Det betyder olika saker. Ibland något gott. Ofta inte självvalt och därmed förödande ont.

Egentligen handlar det nog inte främst om ensamhet.

Mera anledningen. Ratad - stämmer på min situation. Övergiven på andras. Lämnad, på en del och ovald på en del.

Samhället är inrättat för par och familjer. Alla andra passar sämre in.

Måste det vara så?

 

>>HÄR

XXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 25 juli

 

 

Känslorna & tron

 

Rent känslomässigt känner jag att det som har hänt i Norge med terrorattentatet blir ett vägskäl där den fortsatta vägen framåt inte kommer bli lik det som tidigare har varit.

 

Känslomässigt säger detta mig att Norge och Europa inte kommer förmå sig att övervinna det onda med det goda, som Bibeln uppmanar oss att göra, utan att det nu framöver blir onda krafter som kommer triumfera. Den demonbesatte massmördaren Anders Behring Breivik kommer visa sig ha blivit redskapet som Ondskan har använt för att trigga igång ett hat mellan grupper av människor där till slut laglöshetens anarki råder och människor vandrar runt i röken från ruinerna där allt raserats.

 

Ja, känslomässigt just nu så är förnimmelsen att detta kommer gå riktigt illa, ondskan kommer fortsätta att triumfera; - mörkret och fruktan och hatet lägger sig över människorna.

 

Det som gör saken än värre är när man betänker att terrorattentatet i Norge är sådant som under många år varit ständigt återkommande i många länder som lider under terrorismen. Det kan vara människor 80, 90, 100 kanske fler som dödats i terrorattentat, men eftersom det är så långt borta från oss får sånt numera bara notisartat utrymme i nyhetsflödet. Nu har ondskan kommit oss riktigt nära. Kännslomässig känns det som att detta kommer bli värre och värre, och att massmördarens ord när han avrättade barn och ungdomar kan komma att uppfyllas, nämligen när han ropade: "och detta är bara början".

 

Detta är som sagt vad jag känner utifrån alla överväldigande känslor som sköljer över mig när jag läser och hör om det fruktansvärda som har hänt i Oslo och på Utöya.

 

Men tron på Gud gör ända att jag rent förståndsmässigt vet att där framme någonstans finns det ögonblick där ondskan ska besegras utifrån den seger Jesus redan har vunnit över den Onde med sin seger på korset. Ondskan i världen är egentligen bara den Ondes dödsryckningar, som någon har uttryckt det. Den tid vi lever i är en tid då ondskan uppfyller jorden precis som på Noa tid.

 

Det skulle idag vara mörkt om vi bara hade känslorna att lyssna till när vi ser och hör om ond bråd död, men vi vet att Jesus snart kommer åter. Det är vårt hopp och vår tröst vi får hålla fast vid, även när känslorna är mörka och uppgivna. Många kallar oss dårar och naiva när vi sätter vårt hopp till att Jesus ska komma tillbaka, men det är trots allt det hoppet som mer än något annat kan ge oss kraft att verka för det goda även de dagar när våra känslor säger att allt hopp är ute, att ingen mening finns.

 

 

Berndt

XXXXXXXXXXXXXXXX

 

Uppdaterat den 21 juli

 

 

Till vad står ditt hjärtas kärlek?

 

Paulus profeterar om den kommande Antikrist (den laglöse) med följande ord:

 

 

2 Tess. 2:7-12

 

7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. 8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

 

När jag läser detta ord så tänker jag att vi kanske ibland har fastnat i uppfattningen att Antikrist kommer vara en politiker. Det ska inte uteslutas, men visst kan det också tänkas att han kommer vara en direkt ”religiös” person. Paulus säger att ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under”.

 

Herdegårds översättning skriver: ”Men det är Satans verk, att den Laglöse kommer, och han skall utföra alla möjliga häpnadsväckande gärningar som har skenet av underverk”.

 

Paulus tycks understryka att det är med tecken och under som Antikrist kommer träda fram. Inom det vi med ett samlande begrepp som den falska karismatiken som vi nu ser växa fram finns det en förkunnelse om ett andligt herravälde där det ska ske många kraftgärningar, under och tecken och övernaturliga manifestationer. Men varför skulle Satan vara intresserade av att det utföres under och tecken och övernaturliga manifestationer? Jo, syftet är att han med detta ”bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den”.

 

Tiden vi har framför oss kommer rymma Antikrists framträdande innan Jesus kommer åter och som Paulus säger: ”Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.”

 

Detta säger mig att vi kommer nu få se hur häpnadsväckande mirakler kommer ske inom den falska karismatiken och hur detta kommer stegras och kulminera när han träder fram som den falska karismatiken ”krattat manegen” åt. Han som kommer utför under och tecken ”med stor kraft”, som Paulus uttrycker det.

 

Om det redan nu är så, vilket jag tycker mig märka, att även erfarna kristna låter sig bländas av under och tecken och häpnadsväckande gärningar och börjar följa och tro på dessa falska profeter och falska messiasgestalter – hur mycket mera ska det då inte bli ett ännu större avfall när den falske messias, Antikrist, framträder?

 

 

Vad är det som nu är verkligt viktigt för att bli bevarad i en tid av stor och växande andlig förförelse?

 

Jo, att vår kärlek står till Jesus och inte till att få se kittlande under och tecken och häpnadsväckande gärningar. Lägg märke till vad Paulus säger, att det är Gud som sänder över dem en kraftig villfarelse så att de tror på lögnen, och lögnen var dessa deras under och tecken som bara var ”skenet av underverk”, dvs tomhet.

 

Men vad skulle man då ha älskat för att ha blivit bevarad? Jo, sanningen! Vad är då sanningen? Sanningen är Guds ord och ytterst personen Jesus Kristus.

 

Utvälj Honom som ditt hjärtas stora kärlek och villfarelsen ande ska inte få någon makt över ditt sinne. Inför ändetidens svåra dagar frågar Jesus nu dig och mig en enda fråga: Har Du mig kär?

 

Det är allt som betyder något, för resten tar då Jesus hand om och ser till att vi blir bevarade som får i hans hjord.

 

Berndt

 

 

XXXXXXXXXXXXX

Uppdaterat den 23 juni

 

Vi är alla kallade att vara väktare

 

Detta att varna för avfall och osunda läror och osunt beteende som kommer in bland Guds folk, är ju inte någon bekväm uppgift eller något vi ska förvänta oss tacksamhet för. Det har alltid varit och kommer alltid vara sånt som människor gärna förlöjligar eller kallar negativism eller kritiksjuka, trångsynthet o.d. Eller så försöker man att vända det till att det är oandligt och att man motarbetar Andens verk om man kritiserar ledares beteende eller deras förkunnelse eller varnar för vissa ”moderna grepp” i verksamheten.  Det senare, anklagelsen om oandlighet, fungerar ofta bättre som skrämseltaktik, och så väljer många väktare att tiga och lida under det att avfallet eskalerar.

 

Som Jesu efterföljare är vi kallade att vara väktare. Precis som bedjandet och vittnandet är något som vi alla är kallade till, så är vi också alla kallade till att vara väktare. Vi kan säkert få vara väktare på olika sätt, någon i ett mindre sammanhang, andra i lite större sammanhang, men väktartjänsten gäller oss alla som Jesu efterföljare.

 

Det finns ett oerhört allvarligt ord i Hes. 33:6 där det står: ”Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet för att varna folket, och svärdet kommer och tar bort någon bland dem, då dör denne genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.

 

Och i v. 9 ”Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.

 

 

Ett riktigt tydligt exempel på hur obekvämt och kostsamt det kan bli att vara trogen i sin kallelse som väktare är Johannes Döparen. Han talade i orubblig trohet ut obekväma sanningar och till slut kostade det honom hans frihet och allra sist blev han halshuggen, men hans liv blev inte förfelat. Han var ju den som fick utropa de förlösande orden som gått som en segerparoll genom 2000 år, orden med vilka Jesus, världens Frälsare, blev presenterad när han började sin offentliga tjänst: Se Guds Lamm som borttager världens synd! Några få ord som sammanfattar hela det ljuvliga evangeliet.

 

Vi är ALLA kallade att vara väktare i denna yttersta tid då många bland Guds folk riskerar att dras med i det Stora Avfallet. Kan det vara obekvämt att vara väktare nu, så är det ändå inget i jämförelse med vad det kommer att bli framöver. Det kommer finnas ett pris att betala om vi vill vara trogna på vår vaktpost. Det kan bli fråga om utanförskap, utfrysning, osynliggörande, förtäckta hot hela vägen till regelrätt förföljelse och slutligen martyrskap. Det är vad Bibeln själv profeterar om ska komma att möta de trogna Jesus efterföljarna i alla tider och i synnerhet i den allra yttersta tiden. Men Jesus säger: ”Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.”

 

 

Berndt

 

 

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

”När dina ord öppnas, ger de ljus och

skänker förstånd åt enkla människor”

Ps 119:130

 

 

Ovanstående bibelvers har jag ständigt utlagd på startsidan på denna min hemsida, som ett motto och som en daglig påminnelse. Det är en intressant vers som verkligen är nyttig av tänka på och be över. Bibelversen från Psaltaren 119:130 säger indirekt att Guds ord egentligen är något slutet, fördolt och icke greppbart. Ja, vi kan tänka oss bilden av en sluten mussla, som effektivt stänger inne det liv som finns i den och sluter om den pärla som kan finnas där. Bilden haltar säkert som alla bilder och liknelser gör. 

 

Guds ord är levande men slutet och kan bara öppnas för oss människor genom att hans Ande öppnar det för oss och ger oss förstånd, vägledning, kunskap, vishet och liv.

 

På Jesu tid fanns det de som benämndes som Skriftlärda, människor som studerat i Skrifterna och hade en teoretisk kunskap i just Skrifterna. Men ändå var dessa människor ofta andligen blinda och de förstod inte vem Jesus var trots att Skrifterna vittnade om Honom. Men enkla människor trodde Guds Ord när de kom ur Jesu mun och människorna fick ljus och förstånd som de Skriftlärda missade. Gud älskar alla människor, men de som i hjärtat är enkla i bemärkelsen ödmjuka förefaller vara de Han har lättast att komma till tals med och kan använda som sina redskap. I Psaltaren 19:8 står det ”HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa.”

 

Med ”enkla människor” förstår vi att Bibeln menar de som är sant ödmjuka och inte i sina hjärtan är självtillräckliga, men beroende av den hjälp som bara Hjälparen den Helige Ande kan ge. Han är den som kan hjälpa oss att finna pärlorna som finns där inneslutna i Guds ord, otillgängliga för förnuftet men möjliga att få förvalta när den Helige Ande öppnar ordet för oss. Jesus säger: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”  Joh 14:26

 

Jesu ord är Guds ord, eftersom Han i sanning är Gud. Men även de orden skulle falla i glömska, bli svårförstådda och slutna, och därför sänder Fadern  Anden för påminna och levandegöra Jesu ord och löften hos kristna i generation efter generation. Det är Anden som kan göra Jesu ord lika levande för oss som de var för de människor som med ödmjuka hjärtan hörde de direkt ur Jesu mun för 2000 år sedan.

 

Den ständiga frågan om hur Guds ord ska tolkas och vems tolkning som är den rätta, visar bara på det mänskliga högmodet. Bara den Helige Ande kan ge oss enhet i vad ordet säger och undervisar oss om. Att det idag så ofta finns många olika tolkningar av varje biblisk sanning, visar bara på att vi lever i den förvirring som alltid kännetecknar där Guds Ande inte får råda, inte för levandegöra och undervisa.

 

Jag är övertygad om att vi nu i den korta tid vi har kvar innan Jesus kommer åter, ska få se en sann enhet växa fram bland just dem som i sina hjärtan är enkla människor och som inte förtröstar på intellektet eller förståndet men på den Helige Ande som gör ordet levande, tillgängligt och fullt av kraft. En enhet där ingen brukar ordets makt för egen vinning, men där Guds ord fått människor i sin makt.

 

Amen

 

 

Berndt

 

 

XXXXXXXXXXXX

 

Skrytsamhet

Att vi människor ofta skryter är väl en allmänmänsklig observation. Jag tror inte att det är ett dugg bättre bland oss kristna, utan även i våra sammanhang förekommer mycket skryt. Ser vi något som går att använda för att framhäva oss själva och för att skryta över vår egen förträfflighet och vad vi presterat så missar vi inte gärna tillfället att s k r y t a. Ja, vi skulle inte själva kalla det skryt, utan bara ett ”vittnesbörd” om vad Gud gör i vårt liv, eller hur vi väljer att  omskriva det som egentligen bara är vårt eget skryt.  Var gång vi skryter oavsett om det finns substans bakom vårt skryt eller om det bara är något vi konstruerat, så är det i båda fallen något som visar vår brist på kärlek. Paulus säger i kärlekens lov om kärleken att ”den skryter inte, den är inte uppblåst.”

Men skryt är ännu allvarligare än att den bara visar på bristande kärlek i vårt liv. Jakob säger i sitt brev att skryt är av ondo.  Jak 4:16 ”Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.”  Och han säger om vår tunga att den är ”en liten lem men som ändå kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog.” Jak 3:5

 

Skryt är alltså tecken på att vi saknar Guds agapekärlek i vårt liv, att vi inte äger sann ödmjukhet, utan är självsäkra i bemärkelsen uppblåsta.  Skryt är att låna sig själv till den ondska som ofta ”sätter tillvarons hjul i brand” med en eld som kommer från Gehenna, säger också Jakob.

 

När Bibeln talar om hurudana människorna kommer vara i de yttersta dagarna så sägs det bland mycket annat att de kommer vara ”skrytsamma”. Men har inte människor alltid varit det? Jo, säkert, men likväl profeterar Paulus om att detta kommer vara något som kännetecknar människorna i de yttersta dagarna, och därav förstår vi att det kommer vara ett skryt som går utöver det som alltid kännetecknat människosläktet. När ändetidens siste Antikrist uppstår så kommer även han kännetecknas av just skrytsamhet. Daniel profeterar om hur han i en syn såg Antikrist (Vilddjuret) och hur han hade ”en mun som talade skrytsamt.” Dan 7:20

 

Jag har en vän som jag kommit att uppskatta mycket. Han har vad man skulle kunna säga allt. Han är begåvad på många sätt, hela hans liv är en framgångssaga med alla mått mätt. Han är omtyckt och han har ett liv som verkligen kan visa upp resultat. Han om någon skulle verkligen mänskligt sett ha så mycket att skryta över. Men aldrig, aldrig någonsin att man känner så mycket som aningen av skrytsamhetens illalukt från honom. Nej, ständigt finns det ett vittnesbörd i allt han säger och är som sprids med en Gudsrikets väldoft. Ett vittnesbörd där han gång på gång säger: -  tänk vad fattiga vi skulle vara om vi inte hade Guds nåd. När andra säger de orden kan det ofta uppfattas som enbart floskler som saknar resonansbotten i det egna livet. Men när denne min vän säger att vi är så fattiga i oss själva och att nåden är allt vi har, så är det något självupplevt i hans liv, något som gjort honom immun mot frestelsen att skryta och bli uppblåst.

 

Skrytsamhetens gift i vårt liv är inget vi kan bli befriade ifrån genom att ta oss själva i kragen, eller genom att bli bättre på att tänka på hur vi uttrycker oss. Nej, bara genom att Jesu Kristi kors får drabba oss med sin fulla kraft kan skrytsamhetens gift förlora sin dödliga verkan i vårt liv. Korset som frälser och befriar oss från all vår dödliga skrytsamhet beskriver Paulus respektive Petrus på följande sätt:

 

1 Kor 1:18

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

 

1 Petr 2:24

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.

 

Berndt Isaksson