Uppdaterat den 2 juli 2021
Missa inte detta: >>Webbinarium - Dopet in i Kristus
Uppdaterat den 14 maj 2021
Inbjudan till ett fördjupat >>kristenliv.
Uppdaterat den 12 april 2021
>>Helgonen - ett smakprov på himlen
Uppdaterat den 18 dec 2020
Uppdaterat den 7 dec 2020
Livets Ords tack till Ulf Ekman
Pastor Joakim Lundqvist riktade sig till Ulf Ekman och de övriga pionjärerna i Livets ord då han i söndagens (6 dec) predikan tackade för allt de gjort och den grund de lagt.
Idag är Ulf Ekman katolik och han är till stor välsignelse som talare på många håll inom kristenheten. Han har också en podcast där han i 20 minuter undervisar i centrala kristna frågor. Som exempelvis i dopfrågan.
Lyssna till båda dessa podcast:
Missförstånd angående dopet: >>HÄR
Dopet som gåva: >>HÄR
Uppdaterat den 15 juli 2020
Seth Erlandsson är känd som en mycket bibeltrogen teolog och som röner stor respekt inom hela kristenheten. På ett mycket förtjänstfullt sätt träder han exempelvis upp till försvar för barndopet och motiverar utifrån bibelordet varför denna praxis äger sitt fulla berättigande. Se >>HÄR
Berndt
Uppdaterat den 23 aug 2019
En mycket bra och klargörande artikel i DAGEN angående det kristna dopet. Artikeln är skriven av David Fröjmark, och den avslutas med dessa ord:
"En annan förebild till dopet är vandringen genom Röda havet (ex: 1 Kor 10:1-2, alla gick genom havet. Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose). Självklart bars och vandrade även små barn vid detta tillfälle. Det finns alltså tydligt stöd både för barn- och vuxendop om man läser hela Bibeln. Detsamma gäller alla andra skiljefrågor mellan samfunden. Är det inte hög tid att vi alla kristna inser detta och blir ett i ande och sanning?" SLUT CITAT
Läs hela artikeln >>HÄR
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Tacka Gud för att du är döpt till Kristus
Allt sedan den första kristna tiden har man bland kristna låtit döpa sina barn. När Petrus predikade på den första Pingstdagen så kopplade han dopet till omvändelse. Då kanske någon invänder att spädbarn kan väl inte omvända sig och de har ju ingen syndaskuld. Men Petrus säger att löftet om dopets välsignelse och löftet om den Helige Ande gäller för er och era barn. Och familjetänkandet är mycket starkt genom HELA BIBELN. Ingenstans i Nya Testametets skrifter finns det ens en antydan till att de allra minsta barnen skulle undantas när övriga familjen blev kristna och lät sig döpas. Inte ett ord eller så mycket som en antydan om att de allra minsta skulle undantas.
Och anledningen till detta finns i den bibliska linjen där dopet är det Nya förbundets motsvarighet till omskärelsen i Gamla förbundet (där gossebarnen omskars men flickorna räknades också med i förbundet). I Kol. 2 ger Paulus oss denna mycket tydliga koppling. Och observera att omskärelsen i gamla förbundet kunde ges till barn såväl som till vuxna. Likadant var det bland de första kristna vad dopet till Kristus beträffade. Det gavs till barnen hos de första kristna och dopet gavs till vuxna eftersom de inte blivit döpta som barn då det kristna dopet inte fanns när de själva vara spädbarn.
Någon invänder; kan man verkligen säga att omskärelsen, som var förbundstecknet i gamla förbundet, är en motsvarighet till nya förbundets förbundstecken; dopet? Och då är det ju så med omskärelsen i gamla förbundet som det är med övriga gammaltestamentliga förebilder på kommande Nytestamentliga sanningar och andliga verkligheter att förebilderna bara är bleka skuggbilder på de andliga verkligheter som kommer i Jesus i Nya förbundet.
Gamla förbundet gjorde skillnad på män och kvinnor, judar och greker, slavar och fria, omskurna och oomskurna. Men i nya förbundet heter det att vi genom Kristus kan mottaga dopet eftersom det inte görs dessa skillnader - dvs ingen könsdiskriminering, ingen etnisk diskriminering, ingen social diskriminering utan vi är ETT i Kristus.
Och de första kristna döpte sina spädbarn och de uppfostrades i enlighet med Jesu missionsbefallning, allt efter det att de växte upp, om att hålla allt vad han har befallt oss.
Så till sist; är du på Jesus troende så ska du med frimodighet låta döpa dina spädbarn och gör det i visshet om att du står i den urkristna dopsynen och en tradition som går tillbaka till de första kristna.
Berndt
Uppdaterat den 7 jan. 2017
Med anledning av att dopet debatteras i bloggvärlden så lägger jag här ut något som jag själv skrev här på hemsidan för några år sedan:
Min dopsyn
Spädbarnen tillhör Guds rike och Guds rike tillhör dem, dvs spädbarnen är frälsta. Om ett spädbarn dör så kommer det till himlen, och någon annan väg in i himlen för en människa finns inte än den som går genom frälsningen i Jesus. Vad innebär det? Jo, att spädbarnet är frälst genom Jesu försoning och därmed en fullt lämplig dopkandidat.
Dopet är bland annat en bekräftelse på att man redan lever i frälsningen. Rövaren på korset blev frälst, men inte döpt och blev ändå lovad evig salighet. Att i synnerhet barnen till kristna föräldrar ska döpas är både bibliskt och helt i paritet med orden i Jesu missionsbefallning: ”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.”
Alltså spädbarnen döps och sedan får de allt under det att de växer och mognar undervisas om vad den kristna tron handlar om. För många kristna är det också så att man inte har en speciell dag att peka på då man gjorde ett direkt medvetet ställningstagande att tro på och följa Jesus, utan man har vuxit in i den kristna tron, som också för oss alla livet igenom innebär en daglig omvändelse. Vi är alla kallade att leva i omvändelsen, eftersom vi hela tiden syndar i tankar, ord och gärningar och inte blir syndfria i den bemärkelsen innan vi fullkomnas hemma hos Gud en gång.
Men inget är så kristet och så naturligt och så rätt som att kristna föräldrar bär fram sina barn till dopet och sedan både med sitt liv och senare med sina ord undervisar sitt barn i den kristna tron, precis som Jesus befallt. En god förälder undervisar sitt barn från första dagen det är fött, inte i första hand med ord men med sin kärlek och omsorg och sina förböner, vilket kanske är den helt avgörande undervisningen för barnets framtida personliga utveckling och Gudstro.
Jag håller helt med Esbjörn Andersson i Samtalsforumet om att omskärelsen på gossebarn är en förebild på dopet och att Paulus gör den kopplingen. Men med den förebilden är det precis som med alla andra förebilder i gamla testamentet på nytestamentliga sanningar, nämligen att de är skuggbilder av något som alltid är mycket större och mycket härligare. Så är det också med omskärelsen av gossebarnen, det är en skuggbild. Därför att i nya testamentets omskärelse, det kristna dopet, så är det inte längre begränsat till man eller kvinna, (ingen könsdiskriminering), träl eller fri, (ingen social diskriminering) jude eller grek (ingen etnisk diskriminering), inte något som sker på köttet utan i människans ande och är grundat i den frälsning som finns i Jesu försoningsverk på Golgata. Spädbarnen är inneslutna i det frälsningsverket och Guds rike tillhör dem enligt Jesu egna tydliga ord.
Att sedan spädbarnet trots kristen uppfostran senare kan komma att säga nej till Gud, är ett problem, precis som det är ett problem att även den vuxendöpte kan avfalla och säga nej till Gud och till det dop man tog emot.
Beträffande omskärelsen som en dunkel gammaltestamentlig förebild på dopet, så var det mycket vanligare förr i tiden att man bland spädbarnsdöpare lyfte fram den sanningen i dopförkunnelsen. På senare årtionden har detta som jag anser starka argumentet för spädbarnsdopet tonats ned bland spädbarnsdöpande pastorer och präster. Jag frågar mig varför och har ofta grubblat över varför det argumentet idag inte är lika vanligt som det var förr i tiden i dopförkunnelsen. Min personliga teori om det är att man i vår tid börjat tycka att det är lite genant att vårt kristna dop skulle ha teologiska rötter i något ”så judiskt” och ofta så föraktat som omskärelsen i gamla förbundet, och man har omedvetet distanserat sig från något som kan uppfattas som judiskt. Senare årtiondens växande antisemitism har även i denna fråga satt sin prägel.
Detta är nu ytterst kortfattat och ofullständigt när det gäller hur jag ser på dopet idag, efter att i många år brottats med dopfrågan. Idag är det dock en fråga där jag ”landat” och kan säga att jag funnit en övertygelse som är fast och som jag anser vara väl förankrad i Bibeln.
Berndt
Uppdaterat den 23 januari 2017
Dopet frälser enligt Bibeln
Medvetenheten om det kristna dopets betydelse har i vår tid blivit så tragiskt förytligad, både ibland spädbarnsdöpare och baptister. Förr i tiden var medvetandet om dopets stora och djupa betydelse långt mycket mera påtaglig och det ledde till att man praktiserade nöddop av nyfödda om man såg att barnet var sjukt och döende och inte skulle hinna bli döpt på vanligt sätt av en präst i en kyrka.
Den metodistiska synen, som jag för min del har, säger att spädbarnet som dör och inte hunnit döpas inte går förlorat, som man åtminstone förr i den Lutherska traditionen ansåg att det gjorde.
Men tanken bakom nöddop är ändå tänkvärd och den vittnar om hur man förr hade en långt djupare förståelse och tilltro till det bibliska dopets stora betydelse. Bibeln talar om Noas ark som en förebild på hur dopet frälser oss. ”Efter denna förebild frälser nu dopet också er.” 1Pet 3:21a
Berndt Isaksson
Uppdaterat den 8 januari 2017
Tidigare utlagt den 23 juli 2016
Låt ingen ta dopet ifrån dig!
Det finns en villolära som från och till, i olika sammanhang, ger sig till känna; nämligen den lära som vill frånta troende kristna deras tilltro till det dop de en gång mottagit. Kristna människor i hela kristenheten från Katolska Kyrkan till Pingst- och trosrörelsesammanhang, genom 2000 år, har på Jesu egen missionsbefallning mottagit dopet i "Faderns, Sonens och den Helige Andes namn" Matt 28:19.
Sen finns det också exempel i Nya testamentet på hur de döpte dem som kommit till tro med formuleringen "I Jesu namn". Självklart är det ett sant riktigt dop oavsett om det är med formuleringen från Missionsbefallningen eller med formuleringen "I Jesu namn". Men den villolära som emellanåt dyker upp och som förvirrar en del människor går ut på att hos dem så in tvivel på äktheten i det dop de fått - i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn - och som kristna praktiserat i 2000 år skulle vara ett icke giltigt dop och att man således måste döpas om.
Till dig som är på Jesus troende och en gång blev döpt, vare sig du blev döpt som spädbarn eller senare i livet döptes med "I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn" - vill jag på Jesu Kristi befallning tillsäga dig att du fullt ut kan vila i och bekänna dig till det dop du en gång mottagit. Har du däremot aldrig blivit döpt, vare sig som spädbarn eller senare i livet så ska du skyndsamt låta dig döpas. Dopet är viktigt och en stor Guds gåva.
Berndt Isaksson
Uppdaterat den 7 jan. 2017
Vad är ett sant dop och vad är ett sant nattvardsfirande?
Hur skedde dopet av spädbarn bland de första kristna? Ja, jag skulle tro att det skedde genom nedsänkning av hela barnet, precis som man än idag gör så i vissa österländska gamla kyrkor. Och vad jag förstår så kan det även i Svenska Kyrkan förekomma att man gör så. Men eftersom det inte är mängden vatten eller doppraxis det ankommer på, så är det lika mycket ett äkta dop vare sig det sker med begjutning eller nedsänkning.
Det är likaså en sann Herrens måltid man firar vare sig man använder osyrat eller syrat bröd, druvjuice eller vin. I svensk frikyrkotraditon använder vi som regel inte vin, trots att det är vad Jesus använde när han instiftade nattvarden. Men vi anser inte vinet som nödvändigt för att det ska bli en sann Herrens måltid utan vi använder det som i praktiken är druvjuice. Men högkyrkliga lutheraner och katoliker tycker att vår nattvardssyn är obiblisk och de menar att vi ska tro bokstavligen på att det ska vara VIN. För ett antal år sedan så var det en högkyrklig luthersk präst som skrev på en blogg att det ni i frikyrkan håller på med är inget sant nattvardsfirande utan bara ett saftkalas eftersom ni inte lyder Jesu ord om att det ska vara vin. Ungefär så uttryckte han sig.
Men som sagt, dopet och nattvarden är heliga och de är medel som förmedlar Guds nåd genom de löften Gud i sitt ord knutit till dopet och nattvarden.
Berndt
Uppdaterat den 7 januari 2017
Jag har från några fått en önskan om att förtydliga vad jag menar med det jag här om dagen skrev på "twitter", nämligen detta:
"Men att som vissa gör när de talar skymfande om detta kristna dop är att man talar skymfande mot en handling utförd på Jesu befallning "i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn". Att skymfa en sådan biblisk handling är att man riskerar att begå synden "hädelse mot den Helige Ande".
Med det menar jag givetvis inte när spädbarnsdöpare och baptister debattera och har meningsskiljaktigheter om dopet. Men däremot syftar jag på när man raljerar och talar skymfande och förlöjligande om spädbarnsdopet som faktiskt utförs i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Det är alltså något mycket heligt och stort som sker i dopet. Likaså tror jag att det är en mycket allvarlig synd när man skämtar raljerande om brödet och vinet i nattvardsmåltiden.
Berndt