Novemberkväll

Luften är klar och kall denna novemberkväll

och stjärnhimlen och dess halvmåne så drömsk,

men rymdens oändlighet gör mig frågande.

Hur skulle Skaparen av detta eviga kosmos

kunna ta notis, än mindre bry sig, om mig?

Iskristallerna på de nakna avlövade trädgrenarna

gnistrar i månljuset och ger en känsla av tidlöshet,

som om rymdens oändlighet kommit ned på jorden.

Då ser jag den lilla späda ekorren i månljussiluett

där den i frihet springer över kristallmålade grenar.

Vetandet når mig att frihet är Guds ärende till mig,

den frihet som är trygghet och evig tillhörighet.

Ekorren kanske blir ett byte denna novembernatt

men lycklig springer den i månbelysta träd,

den säger mig att jag i liv och död är sedd och fri.

Berndt Isaksson

Vetlanda